Synonymer till skälla

2. skälla, verb, fornsvenska skælla (ipf. -//e), skälla, om hundar (även transit.), utfara i häftiga och hårda ord (med prepos. mot; i äldre nysvenska även träns.: 'skall iag Kiärleken skiälla' Dahlstierna) = fornisländska skella, smälla, slå av och den/det, skälla (om personer), danska skazlde, skälla (om hundar i stället: g0, jämför nedan), av urgermanska "skal-lian, en kausativ- eller intensivbildning till st. verbet *skellan (se skälla 1) av samma slag som bränna till brinna, lägga till ligga och så vidare Betyd. 'utfara i hårda ord, häftigt klandra och den/det' beror möjl. på inverkan från det rotbesl. medellågtyska schelden - fornhögtyska sceltan st. verb (nyhögtyska schellen). — Ett annat gammalt verb för 'skälla (om hundar)' är sydsv. dialekt gö, fornsvenska göia = fornisländska gcijja (ipf. #o), danska ya, jämför fornisländska vbalsbst. gauÖ och gå (av urgermanska *gawo), det senare även 'hån'; ej, såsom av somliga antagits, av urgermanska *gawaujan (till wän, vov), utan av *gaujan, besläktade med litan. gausti, bland av: tjuta, om hundar, och (eller) med sanskrit hdvate, fornslaviska zovq, ropa (med indoeuropeiska gh); med 7-avledning i fornisländska gaula, tjuta, svenska dialekt göla, böla, och med (urgermanska) f-avledning i nyhögtyska dialekt gaiizen, skälla, ' och så vidare — Skällsord, 1622: skcldzordh, \\ 1627: skälsordh, med analogiskt s av äldre nysvenska skällord, 1557, 1567 med flera, och skälleord, 1585, 1606, 1630 med flera, motsvarande danska skceldsord, från medellågtyska schelde-, scheltwort eller nyhögtyska scheltwort (fornhögtyska sceltwort).

1. skälla, substantiv, fornsvenska skylla, bjällra, liten klocka - fornisländska skella, skramla, norska skjella det samma, medellågtyska schelle, bjällra, fornhögtyska scella (nyhögtyska schelle), av urgermanska *skellön (ej, med Torp. Etym. ordb. södra 600, *skalliön), till urgermanska st. verbet *skellan, ljuda, skramla, smälla och den/det = fornsvenska skcella (ipf. pluralis sknllu; jämför gamla bibelövers.: 'så att det skall i markene' l Sam. 4: 5), fornisländska skjalla, norska skjella, medellågtyska schellen, fornhögtyska scellan, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sciellan, till en indoeuropeiska rot (s)kel i grekiska kélados, larm, kaléö, kallar, nyhögtyska hell, klar, egentligen: ljudande, och så vidare; se för övrigt skall och skälla 2. - En biform härtill är dalm. skuälla (ipf. skuall), med ana-logiskt w eller möjl. av en växelrot sk^el, som dock enl. Noreen Sv. 1m. 1: 737 även skulle ligga till grund för urgermanska *skellan (med i så fall analogiskt bortfallet w); jämför skvallra.