Synonymer till klocka

substantiv, verb [²klạ̊k:a]

Utforska synonymer och betydelser för klocka

Betydelse:

ur

Betydelse:

anordning att ringa med

klocka substantiv

1

Klocka som avser ett ljudalstrande föremål eller en klocka som används för att ge signaler, särskilt genom att skälla/ljuda, ringa eller pingla, men också större klockor som används i kyrkliga eller andra signalerande sammanhang.

Ringsignal och pinglande ljudklocka

Avser en klocka eller liknande signalanordning som ger ifrån sig ett kort, klangande eller pinglande ljud; används om mindre signalhjälpmedel och ljudande föremål.

Större ringklocka

Avser en klocka som ringer tydligt och kraftigt, särskilt i byggnader, torn eller kyrkor, där själva klangen är det centrala.

Kupolformad täckning

I vissa sammanhang syftar klocka på en kupol, ett valv eller en kupolformad överbyggnad; alltså inte ett ljudinstrument utan en form av rundad överdel.

2

Klocka i betydelsen ur eller tidmätande apparat, från traditionella fickur och armbandsur till väggur, pendyler och andra typer av mekaniska eller digitala tidsinstrument.

Tidmätande ur

Samlande benämning för ett instrument som visar eller mäter tid, oavsett om det är mekaniskt eller digitalt; används både allmänt och i mer tekniska sammanhang.

Bärbart ur

Klocka som bärs på kroppen eller hålls med sig, särskilt om den är avsedd för personlig tidsvisning.

Stående eller upphängd väck-/salongsklocka

Klocka som står på bord, hänger på vägg eller är uppställd som möbelur; används för inomhusbruk och ofta som inredningsföremål.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för klocka.

klocka verb

1

Att mäta eller registrera tid för något, särskilt vid idrott, försök, arbete eller annan aktivitet där man använder en klocka eller tidtagarutrustning.

tidta

Används när man medvetet mäter hur lång tid något tar eller tidsbestämmer en prestation, ofta i sport eller testverksamhet.

2

Att ge något en klocklik, böjd eller utsvängd form, särskilt inom textil, sömnad eller formgivning.

formge klockad

Används när man skapar en klockform, alltså gör något bredare nedtill eller rundat utsvängt.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för klocka.

auto_stories

Klocka i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Ihåligt, rundt, upptill af ringa vidd, nedtill utvidgadt och öppet verktyg af i metallurgien hvarmedelst, genom en inuti uppvid fästad käpp, klingande ljud frambringas, när kläppen slår emot de yttre kanterna. Klockakorna i ett torn. Ringa med klockakorna.

    Ex: Klocka på en dörr. - Bildar flera sammansättninar, såsom: Torn-, Kyrk-, Ring-, Port-, Dörrklocka, m. m.

  • Ur. Har fått sin benämning af den klcka (se bemärkelse)

  • Ex: Klockan är tio. - Då tiden omedelbart följer efter, förkortats ordet vanligtvis till kl., t. ex.: Kl. 10. Vi spisa kl. 2. Solen går ned kl. 1/2 8.

  • Syn: Dykarklocka

  • vid gaslysningsanstaleter

    Ett stort och merendels cylindriskt kar, hängande upp och ned i ett annat ännu större, vattenfyldt kar.

  • Syn: Klockblomster

history_edu

Historik & ursprung för Klocka

  • Substantiv

    klocka, fornsvenska klokka, klukka (redan i de äldsta landskapslagarna), ringklocka, i sht. kyrkklocka, bjällra, ur; ett bland germaner, romaner (utom i vissa sydl. dialekt) och kelter allmänt spritt ord = fornisländska klokka, klukka, danska klokke, medellågtyska klocke, fornhögtyska glocka (nyhögtyska glocke), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) clugge (engelska clock, ur, från mholl.), mlat. cloc(c)a, franska cloche, iriska cloc och så vidare; ljudhärmande; kanske egentligen (genom förmedling av iriska missionärer) från Irland, där, som det synes, först kyrkklockor infördes. Fslav. klakolŭ, ryska kolokolú och så vidare äro inhemska, likaledes onomatopoetiska bildningar. Jfr de på liknande sätt uppkomna gotiska klismô, ringklocka, eller sanskrit kiṅkiṇī det samma — Senlat. har i stället campana. — Överflyttat på ur (med slagverk) redan i yngre fornsvenska, till exempel tha klokkan slo VII Karlskrönikan. Jfr ur 1. — Klockare, fornsvenska klokkare, föreståndare för kyrkringningen = fornisländska klukkari, danska klokker; jämför medellågtyska klockener, nyhögtyska glöckner; i mlat.: campanarius. — Härtill: klockarkärlek, till exempel Törneros, C. F. Dahlgren = danska klokkerkjærlighed, felaktig översättning av franska amour de clocher, sockenpatriotism (till clocher, kyrktorn, kyrksocken; till cloche, kyrkklocka). Uttr. kär som en klockarekatt (Lagerström och 1730, jämför Mont-Louis 1739: 'Hon är kiär som en klåckar-katta', översättningslån av franska 'Elle est amoureux, comme une chatte) kan vara en utbyggnad på det från klockarkärlek härrörande uttr. kär som en klockare, beroende på språkets strävan efter en viss harmonisk fyllighet; att just i detta ordstäv valts katt förklaras åtminstone delvis genom bokstavsrimmet. Se Nordfelt Ark. 12: 201. Som synes av exemplen, uppträder emellertid uttr. kär som en klockarkatt betydligt tidigare än klockarkärlek. På grund härav är det tänkbart att detta uttryck självständigt uppkommit ur uttr. kär som en katt (= franska amoureux comme un chat) och sedermera avrundats med ett allitererande tillägg.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Klocka

NEO Uttryckslexikon

  • en biologisk klocka

    en omkopplingsstation i hjärnan som följer dygnets rytm — och får kroppsliga och själsliga funktioner (kroppstemperatur, insomnande, vakenhet, arbetsförmåga, humör etc.) att i sin tur växla mellan höga och låga nivåer i en dygnscykel; äv. allmännare om inre faktorer, hormoner o. d.

  • förstå vad klockan är slagen

    förstå vad man har att vänta

  • klocka in/ut

    stämpla in tid då man kommer till resp. lämnar arbetsplatsen

  • klockan klämtar för ngn

    ngn skall dö — el. lämna sin tjänst, sitt uppdrag e. d.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för klocka

Korsordslösningar för klocka