Synonymer till ur

4. ur, prepos., adv., och som privativt prefix motsvarande o- 2), fornsvenska ūr (or; ör med ʀ-omljud) = fornisländska úr (ór, or, ør- som privativt eller förstärkande prefix), norska ur, or (i danska blott som prefix i lånord), gotiska us, prepos., uz- (ur- frfr r till exempel ur-runs), fornsaxiska ur-, or-, fornhögtyska ur, ur- (ar-, ir-, er-, nyhögtyska ur-, er-; se er-), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) or-, á-. Möjl. en s-utvidgning, us, besläktade med fornslaviska u-, bort, latin au-, bort från, och så vidare Annorlunda dock Brugmann Grundr. II. 2: 203 (av indoeuropeiska *ud-s till ud i ut); osannolikt av formella grunder. Jfr urarta, urbota, urfjäll, ursinne, ursäkt, urtima, ordalier, orlov, orsak, vån (svenska dialekt urvånsen), yrvaken, ärlig och följ.

Se även: ur- 5

1. ur (klocka och den/det), till exempel Columbus 1670-till, bouppteckn. 1679; Columbus best. f. sg.: uhren = danska ur, från nyhögtyska: medellågtyska ûr(e), även: timme = nyhögtyska uhr det samma, jämför senmhty. ûr(e), timme, i denna betydelse kvar i nyhögtyska um drei uhr (i engelska i stället watch, om fickur, till vaka, verb, och clock, om pendelur). Enl. den allmänna uppfattningen har den moderna betydelse direkt utvecklats från den av 'timme', varvid kan jämföras ryska časy, ur, pluralis av časŭ, timme, eller wotjak. tunnit, ur, pluralis till tunti, timme (lån från nyhögtyska stunde). Till latin hōra, timme, tid (varav fornfranska ore, franska heure, engelska hour), av grekiska (h)ōra det samma (urbesl. med år), jämför horoskop och grekiska (h)ōrológion, sol- eller vattenur (franska horloge och så vidare). Dock skulle enl. Schoning NTfF 4 R 6: 117 f. betydelse 'ur' ha uppkommit i mholl. genom ellips från sammans. såsom urklocke, urwerk = svenska urverk, 1602 om kyrkur, 1631: uhrwercke om tornur, nu blott, utom skämts., om hjulverket i ett ur, men ännu Dalin 1853 även om större slagur, jämför gå som ett urverk. Det förkortade uttr. har dock i så fall knappast uppkommit i svenskan, utan tillhör det långivande språket. — I äldre nysvenska nyttjas (om byggnads- och rumsur, de senare ofta liggande) i stället tidigare benämningen säjar- eller segerverk, Var. rer. 1538: seiyarewerk, motsvarande i danska, från medellågtyska seigerwerk, även: seiger (kvar i nyhögtyska dialekt), i hty. tidigt omtytt till zeiger, egentligen: visare (se te, verb), men egentligen = medelhögtyska seigære, våg, till seigen, komma att sjunka (kausativum till urgermanska *sīᵹan, sjunka, se seg, signa 1): den så kallade oron i urverket liknade en våg. Däremot återgår äldre nysvenska säjare, urvisare, till exempel Bellman, på nyhögtyska zeiger; jämför med avs. på s från nyhögtyska z under sira. — Fickuren kallades förr byxsäcksur, Linné 1734: böxesäcksur, Hofcal. 1739, och i dialekt åtm. ännu på 1870-till; jämför nyhögtyska sackuhr. De förvarades nämligen i byxsäcken eller byxfickan. Ännu tidigare buros de ofta vid en kedja i bältet. — Fickur kallas (eller kallades?) i vissa dialekt urklockor. — Från tyskan lånade äro för övrigt en del andra hithörande beteckningar, till exempel spindelur (se den/det och), ankare 1875 och ankarur 1852, oro, ett slags regulator, efter nyhögtyska unruh(e).

2. ur, i riksspr. nu blott i ur och skur (se nedan), ensamt ännu till exempel B. E. Malmström (best. f. uren) och kvar i dialekt, dels som mask. till exempel Vätöm. Uppl., Gotl. och dels som neutr. till exempel Vgtl. och Närike (enl. Rietz), jämför Geisler och 1710: bistra ur pluralis, fornsvenska ūr n., yrväder, snöyra = fornisländska úr n., fint regn, norska ūr med, regnskyar, äldre danska ur, snöväder; av urgermanska *ūra-; jämför norska yr, fint regn, svenska snöyra, fornisländska úrigr, våt; i avljudsförh. till urgermanska *aura- = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) éar, hav, fornisländska aurigr, våt (jämför Persson IF 35: 199); till en indoeuropeiska rot eu̯er i sanskrit vār(i), vatten, latin ūrīnāri, dyka, litauiska júrés, hav (Östersjön) och så vidare; se för övrigt ur- 3, var (i sår) och urin. — I ur och skur, gammalt helrimmande uttr. av samma slag som bot för sot, råd och dåd, sju för tu, i valet och kvalet och så vidare — Sammans. urväder, fornsvenska ūrvædher, ingår i tillnamnet (Niclis) Urwædher (och 1400), efter vilken Urvädersgränd i Sthlm uppkallats. Jfr Ihre Gloss. suiog. under yrwäder: 'vulgo urwäder dicere solemus'. — Härtill verbet yra 2.