Synonymer till bråka

substantiv, verb

Utforska synonymer och betydelser för bråka

Substantiv

Betydelse:

redskap för att bråka (lin)
Verb

Betydelse:

(ofta på ett högljutt och mindre trevligt sätt) föra slagsmål, oväsen och/eller samtal om något som inte är lätt att komma överens om och acceptera (vanligtvis p.g.a. olika uppfattningar eller åsikter om vad som är rätt eller fel)

Betydelse:

bryta vedartade delar av strån (av lin)

bråka verb

1

Att störa, föra oväsen, gräla eller på annat sätt uppträda besvärligt mot någon.

ställa till bråk bete sig störande gräla tvista kivas busa gruffa träta slåss

Gräla och slåss

Om osämja, munhuggning, kiv eller handgemäng mellan personer.

skränа väsnas stoja bullra föra liv stimma skräna härja leva rövare illfänas

Väsnas och stoja

Att föra oväsen och leva om, ofta genom stoj, skrik eller stojigt uppförande.

krångla trassla konstra opponera sig

Krångla och sätta sig emot

Att göra motstånd, krångla eller protestera i en situation där någon förväntas samarbeta.

retas stöka (med) djävlas jäklas

Retas och trakassera

Att medvetet irritera, reta eller behandla någon illa, ofta vardagligt uttryckt.

2

Att bearbeta lin genom att bryta sönder dess vedartade delar, eller mer allmänt krossa något.

bereda lin

Bereda lin

Om traditionell bearbetning av lin där stjälkarna bråkas för att skilja bort de vedartade delarna.

krossa bryta sönder

Krossa eller bryta sönder

Att slå sönder eller krossa något i mindre delar.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för bråka.

auto_stories

Bråka i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Ex: Bråka lin, hampa, medelst lin- eller hampbråkan (se dessa ord) afsöndra träämnet ur lin eller hampa. Bråka ler, älta, bruka ler. Bråka sönder,

    Syn: Sönderbråka

  • fig.

    Bråka sitt hufvud, göra sig hufvudbry, till exempel: Hvad är det värdt att bråka sitt hufvud med ett sådant lappri!

  • Göra sig mycket hufvudbry, besvär och möda.

    Ex: Hvad han bråkar! Bråka med något.

  • Gräla, träta; idkeligen tala om ett och samma, om saker som förorsaka hufvudbryg.

    Ex: Tyst nu! Bråka icke mer om den saken. Bråka icke så mycket med honom om det der, han blir alldeles förbryllad.

history_edu

Historik & ursprung för Bråka

  • Verb

    1. bråka, väsnas och den/det, Envallsson 1788: träta och bråka = nisl. bráka, norska braaka, danska brage, från medellågtyska brāken, braka och den/det, av äldre braken (se braka). Enl. Seip 1: 58 dock snarast inhemskt, till en avljudsform med indoeuropeiska -ē- (jämför latin frēgi).

    Se även: braka

  • Verb

    3. bråka, om lin och den/det, 1581, av fornsvenska *brāka, från medellågtyska brāken, bryta (se bråka 1, 2), i avljudsförh. till breken, bryta (se bräcka). — Härtill: bråka, substantiv, Lex. Linc. 1640, = medellågtyska brāke, av brake, jämför brååk Schroderus 1637 med flera

    Se även: 2

  • Verb

    2. bråka, i uttr. bråka sin hjärna och så vidare, till exempel Swedberg 1709 = föreg.

    Se även: bråka 1

Källa: Hellquists (1922)

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • •
    Flera män bråkar vid Angereds centrum.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för bråka

Korsordslösningar för bråka