Synonymer till illfänas

illfänas, ivrigt sträva eller fika, under de senare årtiondena (på grund av anknytning till fä) med en bibetyd. av envishet eller tjurskallighet, som icke framträdde för och 50 år sedan; jämför till exempel Dalin 1850 eller M. Månsson Ny. ill. tidn. 1865, södra 189: 'sålunda illfänas (dvs. stretar, knogar) allmogen äfven den andra dagen'; med den nuv. formen 1712, O. v. Dalin, Bellman Fredm. ep. nr 80 (å senare st. ungef.: ivrigt streta eller knoga), Kellgren och så vidare; jämför ilfänad och ilfänig Tessin samt tidigare illfännas Syll. 1649, ilfänies pres. sg. 1641, ill-fe(h)nas Schroderus Gom. 1639 (= fornsvenska, jämför nedan) jämte illfägnas, vilken senare form, vanlig under 16- och 1700-till, uppträder ännu hos Weste 1807 och Fryxell; dessutom hos Dahlstierna illfijnas; fornsvenska ilfenas Cod. Ups. C 20 (ropa ok ilfenas aff köldh). — Betyd. var äldst 'vara illa till mods; ängslas, gräma sig' (ännu Lind 1749), varur utvecklat sig den av 'vara ivrig, ivrigt sträva', till exempel hos O. v. Dahlin, Sahlstedt 1773, Bellman och så vidare — Avledn. av ett fornsvenska *illfæghin, illa till mods, till fæghin, glad (se fägna och feja). Om bland av formen -fänas (-fenas) se Tamm Spr. och st. 2: 218 f.: -fenas möjl. till ett fornsvenska dialekt adjektiv *illfæyen, av *illfæghin, varefter genom kompromiss med -fæghin erhållits ett -fägnas. — Därjämte: il(l)fånas, till exempel 1795 ('ilfånas efter Njutanden'), Topelius med flera, i anslutning till fåne, och ilfälas 1759, efter fälas ('färdas'). I och så vidare dialekt även illfanas.