Synonymer till skäkta

3. skäkta, verb, slå agnar eller skävor ur lin, till exempel 1762; för övrigt möjl. redan hos Burens: 'skäkta af skaka'; jämför 1639: skäckt-fall; sannol. ett urgermanska Iterativum *skakatjan (bildat som längta, skämta och så vidare) till skaka, jämför norska skaka och danska skage i samma betydelse och svenska dialekt skaka, linbråka, ävensom svenska dialekt *skäcka, skaka, skäkta. På grund av äldre nysvenska (Columbus Ordesk.), svenska dialekt skäfla (jämför dwerbalives skaffa, linavfall, även i Berlin Läseb. i naturl.), danska skcette det samma antager dock Tamm Fon. kännet. södra 38 som en alternativ möjlighet lån från ett medellågtyska *schechten, av äldre *scheften (= svenska dialekt skäfta), avledning av schaft, stång, yngre schacht (= svenska schakt, skaft); Falk-Torp södra 1006 ser i danska skcette snarast ett urgermanska *skahtian, avledning av urgermanska *skahti-, till skaka. — Härtill substantiv skäkta, B rol. ihugk.; därest ordet är inhemskt, bildat av verbet liksom de (ungef.) likabetyd. svenska och svenska dialekt skak^i, gärma, häckla, klyfta, (lin)-bryta, (lin)bråka.

2. skäkta, nu blott hist. och nrkais., pil, i dialekt (förr) även: spjutet i giller, yngre fornsvenska skcekla, kastspjut eller större pil = norska skjekia, pil, från medellågtyska schechl, spjutskaft, eller ett *schechte, till schacht, skaft (= svenska schakt), formellt = fornisländska skepta, kastspjut (till skaft). - Härtill växtn. skäkteblad, -gräs, Sagittaria sagittifolia, pilblad, Schroderus Gom. 1640: skäékiegräs-, med syftning på de pillika bladen.

1. skäkta, vägglus, Linné och 1750; ofta i samman södra väggskäkta, väl något slags eufemistisk beteckning av samma slag som svenska och svenska dialekt väggjungfru, väggmadam (till madam i dess äldre förnämligare betydelse), väggorm (till orm i betydelse 'mask') eller som nyhögtyska wanze, ett slags smekform (med det i dylika ord vanliga suffixet -ze) till nyhögtyska dialekt wandjans (fornhögtyska wantlus).