Synonymer till skäkta
Utforska synonymer och betydelser för skäkta
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
skäkta substantiv
Historisk benämning på en armborstpil, alltså den pil eller projektil som avfyras från ett armborst.
armborstpil
Används om den historiska projektilen till ett armborst.
Ett äldre eller dialektalt ord för vägglus, den lilla blodsugande insekten som lever i människors bostäder.
vägglus
Avser insekten vägglus i allmän bemärkelse.
Benämning på en skäktkniv, det vill säga ett redskap som används vid skäktning, särskilt i samband med beredning av lin eller liknande fibrer.
skäktkniv
Syftar på redskapet som används för skäktning av fibrer, särskilt lin.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för skäkta.
skäkta verb
Att slakta ett djur enligt judisk ritual, alltså på ett rituellt och religiöst föreskrivet sätt.
rituellt slakta
Används om slakt som utförs enligt judiska religiösa regler, särskilt om kosher-slakt.
Att rensa lin genom att avlägsna frön och annan oönskad del i samband med bearbetning av lin.
rensa lin
Används i äldre eller mer fackspråklig betydelse om att rensa och bereda lin före vidare bearbetning.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för skäkta.
Skäkta i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Syn: Skätträ
-
Fullkomna afsöndringen af träämnet i lin eller hampa genom att slå det med ett slätträ eller föra det under en särskilt dertill inrättad maskin.
-
ford.
Ett slags stor och bred pil.
Historik & ursprung för Skäkta
-
Verb
3. skäkta, verb, slå agnar eller skävor ur lin, till exempel 1762; för övrigt möjl. redan hos Burens: 'skäkta af skaka'; jämför 1639: skäckt-fall; sannol. ett urgermanska Iterativum *skakatjan (bildat som längta, skämta och så vidare) till skaka, jämför norska skaka och danska skage i samma betydelse och svenska dialekt skaka, linbråka, ävensom svenska dialekt *skäcka, skaka, skäkta. På grund av äldre nysvenska (Columbus Ordesk.), svenska dialekt skäfla (jämför dwerbalives skaffa, linavfall, även i Berlin Läseb. i naturl.), danska skcette det samma antager dock Tamm Fon. kännet. södra 38 som en alternativ möjlighet lån från ett medellågtyska *schechten, av äldre *scheften (= svenska dialekt skäfta), avledning av schaft, stång, yngre schacht (= svenska schakt, skaft); Falk-Torp södra 1006 ser i danska skcette snarast ett urgermanska *skahtian, avledning av urgermanska *skahti-, till skaka. — Härtill substantiv skäkta, B rol. ihugk.; därest ordet är inhemskt, bildat av verbet liksom de (ungef.) likabetyd. svenska och svenska dialekt skak^i, gärma, häckla, klyfta, (lin)-bryta, (lin)bråka.
-
E
2. skäkta, nu blott hist. och nrkais., pil, i dialekt (förr) även: spjutet i giller, yngre fornsvenska skcekla, kastspjut eller större pil = norska skjekia, pil, från medellågtyska schechl, spjutskaft, eller ett *schechte, till schacht, skaft (= svenska schakt), formellt = fornisländska skepta, kastspjut (till skaft). - Härtill växtn. skäkteblad, -gräs, Sagittaria sagittifolia, pilblad, Schroderus Gom. 1640: skäékiegräs-, med syftning på de pillika bladen.
-
E
1. skäkta, vägglus, Linné och 1750; ofta i samman södra väggskäkta, väl något slags eufemistisk beteckning av samma slag som svenska och svenska dialekt väggjungfru, väggmadam (till madam i dess äldre förnämligare betydelse), väggorm (till orm i betydelse 'mask') eller som nyhögtyska wanze, ett slags smekform (med det i dylika ord vanliga suffixet -ze) till nyhögtyska dialekt wandjans (fornhögtyska wantlus).
Källa: Hellquists (1922)