Synonymer till skratta
Utforska synonymer och betydelser för skratta
Betydelse:
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för skratta.
Skratta i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ytttra känslor af munterhet, genom att uppdraga munvinklarna åt ömse sior, så att framtändrna blottas och kindrna rundas, under täta utandningar och ett tätt upprepadt, kort och gällt läte (ha! ha! haq! ell. hi! hi! hi! ell. hä! hä!).
Ex: Skratta sakta, smått, hårdt, hgöt, högljudt. Skratta hjertligt, försmädligt. Koma att skratta Narra någon att skratta Skratta med full hals. Skratta så att ögonen rinna, så att man å spricka ell. kikna, Skratta emot sin vilja. Skratta för sig sjelf. Skratta åt någon. (Fam.) G en något att skratta åt, säga eller göra något, som kommer honom att skratta. Det är intet att skratta åt, ingenting roligt, snarare ledsamt. Skratta sig sjuk, skratta till döds, skratta ihjel sig, skratta öfvermåttan. Man kunde skratta ihjel sig deråt, det var ytters löjligt. Skratta åt någon, skratt på ett gäckande sätt i anledning af något, som han sagt eller gjort, eller för att håna, bete honom. (Ordspr.) Skrattar bätst som skrattar sist, det är icke värdt att skratt iförtid åt andra; blsadet kan lätt vända sig och man sjelf blifva föremål för åtlöje. Skratta út,
Syn: Utskratta
-
Säges även om det låte, som vissa fåglar, till exempel skatan,låta höra, och hvilket liknar ett mungert skatt.
Syn: Flina, Flissa, Fnettra, Grina
Historik & ursprung för Skratta
-
E
skratta, Putzdrummel och 1690: skrattar hijsliga, Spegel Gl. 1712 - norska skratta, larma, dundra, skratta högt, danska dialekt skratte, ljuda ihåligt och den/det; intensivbildning till svenska dialekt skrata, skrälla, norska: skratta högt, skvallra, kackla, danska skrade, skallra ^ svenska dialekt skrata, larma, skvattra, vartill /-avledning norska skratta, skratta högt, rassla, skramla, skvallra, möjl. delvis också danska skralde (se under skrälla), jämför norska skratta, Silene infläta, och danska skralde det samma, i norska även: mager knotig ko och den/det (med samma betydelse-utveckling som i svenska dialekt skråe under skrå l och i skrälle), till en urgermanska ljudrot skrat(t), av samma slag som (men knappast att direkt förbinda med) den i medelhögtyska schratzeln, rispa, klösa, engelska dialekt scral, ge ett skrapande ljud. Ordets onornato-poetiska karaktär har insetts redan av Ihre Gloss. suiog. (under skratta). - Deverbativ: skratt, Schroderus Gom. 1640, vanligt dock först på 1700-till; under 1600-till i stället i regel skrattlöje, Messenius och så vidare och ännu Weste 1807. Skratt har ersatt det gamla löje, som nu nästan uteslutande betyder 'leende'. - Det allmänt urgermanska ordet för 'skratta' är det urspr, likaledes ljudhärmande *hlahjan = svenska le (med numera förändrad betydelse), vilket också i betydelse 'skratta' var det enda brukliga till framemot slutet av 1600-till och för övrigt användes ännu i början av 1800-till (jämför Weste 1807 under le). Skratta synes i normalprosan ha införts från det lägre språket och i början uteslutande använts om ett högljutt och bullrande skratt, - Jfr följ.
Se även: skrattabborre 1
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Skratta
NEO Uttryckslexikon
-
skrattar bäst som skrattar sist
bäst att inte (självsäkert) jubla i förtid — och utsätta sig för egen besvikelse, andras skadeglädje e. d. när slutresultatet föreligger