Utforska synonymer och betydelser för brumma

Verb

Betydelse:

producera ett ihållande, aningen oscillerande, lågfrekvent ljud, som från en bilmotor eller björn

Låta med en låg, ofta jämn eller vibrerande ton, exempelvis som ett djur, en maskin eller åska.

Djuriskt läte

Används när ljudet liknar ett kraftigt, djupt läte från en björn eller ett annat stort djur.

Knota eller muttra

Används om en person som uttrycker missnöje med lågmälda, grälsjuka eller knorrande ljud.

Dovt surr

Används om ett lågt, ofta jämnt och ihållande ljud, exempelvis från en motor eller annan apparat.

Mullrande ljud

Används om ett djupt, dovt ljud som ofta rullar eller fortplantar sig, exempelvis åska.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för brumma.

auto_stories

Brumma i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Säges om det låpte, som retade björnar, tordyflar, bin, humlor, groft ljudande kyrkklockor, grofva bassträngar eller orgpipor med flera hafva. Björnen kom brummanade mot mig.

  • fig. fam. Nnota, Knorra.

    Ex: Brumma emót, på ett vresigt sätt emotsäga någon. Brumma út, sluta att brumma, knota. Låt honom brumma ut.

    Syn: Knota

history_edu

Historik & ursprung för Brumma

  • Verb

    brumma, Lex. Linc. 1640, äldre nysvenska även bromma, till exempel R. Foss 1621 (= svenska dialekt); i formen brumma väl från medellågtyska brummen = nyhögtyska; i avljudsförh. till medellågtyska brimmen och brammen, besläktade med fornhögtyska breman; se broms 1.

    Se även: broms 1

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för brumma

Korsordslösningar för brumma