Synonymer till knota

substantiv, verb [²knọ:ta]

Utforska synonymer och betydelser för knota

ben i skelettet som slutar i en led (2)

knota substantiv

En benig upphöjning, ledknut eller liten knöl på kroppen eller ett föremål; används om en rundad utbuktning eller ett knutliknande parti.

Betecknar en framträdande benbit eller benig utväxt, särskilt i anatomi eller i bildligt bruk om något hårt och utskjutande.

Syftar på en led- eller knutliknande förtjockning i en kroppsdel, ofta där en led eller knoge är tydligt markerad.

knöl, knuta

Används om en liten rundad bula, förhårdnad eller upphöjning på kroppen eller på ett objekt.

Vi har inga motsatsord för knota.

Att uttrycka missnöje, irritation eller motvilja, ofta lågt och smågrymtande, över något man ogillar eller tycker är besvärligt.

Morrande klagan eller protest

Används om att muttra, knorra eller protestera under tyst eller lågmäld irritation, utan att nödvändigtvis föra en öppen konflikt.

Vi har inga motsatsord för knota.

auto_stories

Dalin (1850)

history_edu

Substantiv
2. knota, substantiv, Schroderus 1638, Spegel 1712; enl. Noreen V. språk 3: 93 av ett medellågtyska knōte, besläktade med holl. knoet, knut, knöl; jämför knott och knut. — Det äldre svenska uttrycket var svenska dialekt, äldre nysvenska (ännu Lindfors 1815, med hänvisning till knota, fornsvenska knoka = norska, motsvarande medellågtyska knoke med, nyhögtyska knochen och så vidare, besläktade med knoge; se även under knyckla.
Verb
1. knota, verb, Schroderus 1639: knotas, ungef.: hota, 1703: knota, gräla och den/det, Spegel 1712 = norska knōta; jämför medellågtyska knôteren det samma; utan tvivel ljudhärmande liksom likbetyd. knorra och fornsvenska korra. En liknande onomatopoetisk stam föreligger i fisknamnet knot, ävensom det likbetydande gnoding, vid sidan av knorrhane; se gnoding. — Annorlunda, men icke riktigt Noreen V. språk 3: 93.

Källa: Hellquists (1922)

Se vår korsordssida för knota