Synonymer till vinda

substantiv, verb

Utforska synonymer och betydelser för vinda

Substantiv

Betydelse:

snurrbar konstruktion som spänner ut garnhärvor för nystning

Betydelse:

en växt i familjen vindeväxter (Convolvulaceae).
Verb

Betydelse:

vara vindögd, se med vänster och höger öga åt olika håll

Betydelse:

samla ihop tråd eller liknande genom att snurra det runt något

vinda substantiv

En vinda är ett redskap eller en anordning som används för att linda upp, hantera eller nysta garn och liknande trådmaterial. Ordet förekommer främst i textil och handarbete.

garnvinda nystvinda härvel haspel

garnupplindning

Benämningar på redskap för att nysta, vira eller linda upp garn till nystan eller härvor.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för vinda.

vinda verb

1

Att med hjälp av en vev, vinsch eller liknande anordning hissa upp, dra in eller rulla upp något, särskilt en lina, kabel eller ett föremål.

hissa vinscha

hissa med vinsch

Används när man drar upp eller lyfter något med mekanisk hjälp, ofta via en vinsch eller liknande lyftanordning.

linda vira

linda in, vira runt

Används när man snurrar eller lägger något i varv runt ett föremål, till exempel en tråd, ett snöre eller en rem.

2

Att ha ett öga som avviker i riktning så att blicken inte är parallell; att vara vindögd eller skela.

skela vara vindögd titta i november

skela med ögonen

Syftar på den kroppsliga egenskapen eller handlingen att titta med felställda ögon, ofta kallat att vara vindögd.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för vinda.

auto_stories

Vinda i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Kringvirda ett vindspel.

    Ex: Vinda tåget om bommen, genom vindning upprulla tåget krinom bommen. Vinda áf, úpp, se Afvinda, Uppvinda.

  • Örtslägtet Convolvulus.

  • sjöt.

    Kringvrida ett gång- eller bråspel, och med det samma ett deromkring med några rundslag till afhåll lagdt tåg med vidfästad last.

history_edu

Historik & ursprung för Vinda

  • Verb

    vinda, verb, nu ipf. -ade, i tidig äldre nysvenska starkt böjt till exempel Bib. 1541, jämför gamla bibelövers.: wandt med oss watn (2 Mos. 2: 19); i till exempel dalm. även: kasta (med dat.; jämför fornisländska vinda sverðum, svinga svärd), fornsvenska vinda, vrida, svepa, vinda = fornisländska vinda, även: svänga, danska vinde, gotiska windan (i till exempel biwindan, insvepa, jämte biwaibjan), fornsaxiska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) windan (engelska wind), fornhögtyska wintan (nyhögtyska winden); allm. urgermanska st. verb, varav franska guinder. Kausativum: vända (se den/det och). Enl. somliga en presensbildning på urindoeuropeiska -nt- till indoeuropeiska roten u̯ei̯ i latin viēre, binda, fläta, sanskrit vyá-yati, sveper, höljer (se vide). Snarast dock till indoeuropeiska roten u̯endh i sanskrit vandhúra-, vagnskorg, umbr. -uendo, 'vertito', armen. gind (väl av indoeuropeiska *u̯endhā), ring (se Lidén Armen. Stud. södra 5 f.); och väl även svenska dialekt vann, spö, stav, fornsvenska vander = fornisländska vǫndr, gotiska wandus det samma = nyhögtyska wand, vägg (jämför under vägg), jämför finska lånordet vanne (genit. -nteen), nasalerad form till indoeuropeiska u̯edh i vad, not. Jfr vind 3, 4, vindeltrappa, vindling, vandel, vandra, vant, vante och vånda, ävensom under vimpel. — Härtill -vinda i garnvinda, svenska dialekt, norska vinda det samma (i fornisländska: uppvirat garn) = danska vinde, medellågtyska winde, fornhögtyska winta.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för vinda

Korsordslösningar för vinda