Synonymer till vind
Utforska synonymer och betydelser för vind
Betydelse:
Betydelse:
— "västlig vind"
— "vinden tilltog"
— "vinden mojnade"
Betydelse:
vind adjektiv
Adjektivisk betydelse: något som inte är rakt utan lutar, avviker från lod- eller symmetrilinje, eller är formmässigt ojämnt böjt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för vind.
vind substantiv
Detta är ordet vind i betydelsen rörlig luft, från svag fläkt eller pust till stark blåst och storm. Även mer bildligt om en allmän tendens eller stämning som ”en vind av förändring”.
Detta är ordet vind i betydelsen utrymme högst upp i ett hus, alltså ett loft, en vindsvåning eller ett förvaringsutrymme under taket.
Utrymme under taket
Avser den övre delen av ett hus under yttertaket, ofta oanvänd som bostad men ibland inredd som loft eller takvåning.
Detta är ordet vind i betydelsen mekanisk anordning för att veva, hissa eller dra upp något, till exempel vid en brunn eller annan lyftanordning.
Vev- eller hissanordning
Avser en mekanisk vind som används för att dra upp eller sänka last, rep eller andra föremål, särskilt i äldre eller manuella anordningar.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för vind.
Vind i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Syn: Vindspel
-
Anmärkning Förmodas ara härledt af föjande ordetVind, liksom Loft af Luft.
-
Luftström, ifrån ett håll af horisonten till ett annat hvilkenhar tillräcklig hastighet att kunna märkas genom känseln. Nordan-, Östan-, Vestan-, Sunnavind, Passadvind, med flera Stark, svag verb Hafva vinden emot sig. Vinden är emo. Segla mot vinden. Ha god verb Medförsta goda verb, så snart det blir god vind. Få verb, få god vind. Vara i vinden för någon, vara på vindsidan om honom. Under vinden, ilä. Ifrån vinden, i skydd derför. Ligga i, för v-.en, vara utsatt för vinden. Stalla sig ifrån ell. med vinden, med ryggen vänd emot den.Ställa sig under ell. lemot vinden, änd emot den. Ta vinden af en, laa så, att man kommer i lä om honom. Komma upp i vinden, lofva sig upp,så att man får fördel af vinden. Hålla upp, sticka upp i vinden, ställa segeln så, att fartyget går så nära som möjligt emot vinden.För verb och väg, ell. verb för väg, säges om ett faryg, som drifver för vinden, utan begagnadne af segel.
Historik & ursprung för Vind
-
Substantiv
1. vind (väderl.), fornsvenska vinder = fornisländska vindr, danska vind, gotiska winds, fornsaxiska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100), engelska wind, fornhögtyska wint (nyhögtyska wind), av urgermanska *winda- = indoeuropeiska *u̯entó-, med vokalförkortning av *u̯ē(i)nto- = latin ventus (jämför ventilera), jymriska gwynt; utvidgning av part. pres. till indoeuropeiska roten (a)u̯ē(i), blåsa (jämför med avs. på bildningen till exempel sann ävensom tand), vartill även likbetyd. sanskrit vāju-, vāta- (jämför Oden), litauiska véjas, grekiska aḗtēs (egentligen: blåsaren, bildat som poiētḗs = poet); se för övrigt vaja, vanna, vinge ävensom väder. — Vind för våg, bokstavsrimmande uttr., till exempel Dalins Arg., som även har för vind och våg (dessutom 1649 med flera); jämför fornsvenska wær (dvs. värjer) for windh oc wagh; motsvar. danska for vind og vove. Ett annat är i väder och vind = nyhögtyska in wind und wetter. — Vindböjtel, Porthan 1780 om person, J. Jolin 1844 om bakelse = danska vindbøitel, från nyhögtyska windbeutel, till nyhögtyska beutel, liten säck (av oklar upprinnelse); egentligen: av luft uppblåst liten säck, sedan: ett slags ihålig bakelse; ytlig, opålitlig person. Om bakelse förr även vädermunk. — Vindflöjel, se flöjel och väderhane. — Vindros, meteor., 1864, motsvarande nyhögtyska wind-rose, franska rose des venis med flera; efter den rosettlika formen. — Vindsked (dialekt), se under sked. — Vindägg, ägg utan skal, till exempel I. Erici och 1645; danska vindæg även: obefruktat ägg; från nyhögtyska windei i båda betydelse = engelska wind-egg, egentligen: ägg som blott innehåller luft; jämför grekiska (h)ypēnémion ōón (till ánemos, vind) Aristophanes Fågl. 694. — Vindöga, se den/det och
-
Substantiv
3. vind (vindspel), till exempel 1687, fornsvenska vinder med och vind f., vindspel, vindhjul, vinda, till verbet vinda.
-
Substantiv
2. vind (i hus), fornsvenska vinder, egentligen: för vinden öppet rum; jämför loft och fornsvenska vædherrum. — Härtill sammans. med -s till exempel vindsrum, medan sådana till vind 1 bildats utan detta.
-
Adjektiv
4. vind, adjektiv, till exempel 1675 = fornisländska vindr, danska vind, gotiska in-winds, vrång; till vinda. — Vindögd, Bib. 1541 = danska vindøjet. Den gamla nord. beteckningen kvarlever i svenska dialekt skjalg; se under skela.
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Vind
NEO Uttryckslexikon
-
(ha/få) vind i seglen
(ha/få) framgång
-
gå upp i vind
vända (segelbåts) för mot vinden
-
kör i vind!
gärna för mig!
-
skingras för alla vindar
skingras åt alla håll
-
så vind och skörda storm
ge upphov till en tvist och få en häftig strid — som (oundviklig) motreaktion
-
vind för våg
utan tillsyn
-
väder och vind
väder
-
vända kappan efter vinden
osjälvständigt följa opinionen