Synonymer till väder

väder, i äldre nysvenska (och ännu i slutet av 1700-till) ofta, där yngre nysvenska har vind, fornsvenska væþer n., vind, väder, luft, väder (i inälvorna), väderkorn, väderlek = fornisländska veðr, danska vejr, fornsaxiska wedar, fornhögtyska wetar (nyhögtyska welter), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) weder (engelska weather), av urgermanska *weðra- i avljudsförh. till fornslaviska větrŭ, luft, vind, litauiska vėtra, oväder, storm (båda av indoeuropeiska *uētr-); ytterst till indoeuropeiska roten u̯e, blåsa, antingen med r-suffix till u̯et i iriska -fethim, blåser, eller direkt till roten u̯e, i så fall snarast med suff. -tr- eller möjl. -dhr- (motsvarande fornslaviska vedro, klart väder); alltså väl egentligen: (upprörd) luft. Till roten u̯e, blåsa och den/det, höra även vaja, vinge, vind 1 med flera, jämför även vittra 1. — I ogjort väder, i till exempel löpa eller springa eller vara ute i och v., dvs. i otid och den/det, motsvarande i äldre danska, jämför fornsvenska thæth dughir ey at sighla i vgiorth wädhir, säkerl. till göra i betydelse 'använda magiska medel, trolla och den/det' (jämför svenska förgöra), alltså egentligen om vind eller väder, som icke gjorts lämplig genom dylika medel; jämför uttr. göra vind eller till exempel sägnen om Erik Väderhatt och se Sdw. under ogiorþer. — Tala eller prata i vädret, jämför Bib. 1541: j talen i wädhret' (1 Cor. 14: 9; Luther: 'ihr werdet in den Wind reden'); jämför även franska parler en l'air och så vidare I vissa dialekt även i vinn och vär. — Väderbiten, Serenius 1734 = danska vejrbidt. Eng. weather-beaten hör däremot till beat, slå (varom under bautasten och bösta). — Väderflöjel, motsvarande danska vejrfløj, se flöjel. — Väderhane, nu nästan blott om en flyktig och opålitlig person, P. Erici 1582, egentligen: tupp som visar vindens riktning = danska vejrhane, efter nyhögtyska wetterhahn, jämför engelska weather-cock (även i bildl. betydelse); jämför även äldre nysvenska vädertupp i bildlig betydelse, Triewald, ävensom äldre nysvenska väderhöns; med samma betydelse-utveckling som i väder-, vindflöjel. — Väderkorn, fornsvenska vædherkorn = norska vedrkorn; tänkt såsom ett korn i nosen eller näsan. — Väderkvarn, fornsvenska vædherkværn, motsvarande danska vejr- och vindmølle, nyhögtyska windmühle och så vidare Väderkvarnar omnämnas på urgermanska område åtminstone 833 (i en anglosax. urkund). — Väderlek, fornsvenska vædherlēker (god) vind, (gott) väder, väderlek = fornisländska veðrleikr, danska vejrlig; se närmare lek och -lek. Det motsvar. mht. weterleich betyder 'blixt' och har i äldre nyhögtyska folketymologiskt ombildats till wetterleucht, vartill nyhögtyska wetterleuchten, blixtra. — Väderstreck, Möller 1755, jämför Columbus Ordesk.: wäderstråk; egentligen om vart och ett av de streck som tänkas avdela horisonten för en ort i vissa lika stora delar, särsk. om de fyra huvudväderstrecken. Till väder i betydelse 'luft', alltså till innebörden egentligen = luftstreck, klimat, nyhögtyska luftstrich. Betyd. 'luft' ingår även i äldre nysvenska väderrör, luftrör, och väderådra (till exempel Var. rer. 1538), pulsåder, jämför nyhögtyska luftader (i anslutning till den äldre uppfattningen att pulsådrorna vore luftförande; jämför svenska artär 1728 och så vidare, grekiska artēria, som förr härleddes från aḗr, luft). — Ett dialektiskt ord för 'väderlek' är vä(de)råtta, även (med speciell dialekt ljudutveckling) -akt = fornisländska veðrátta, norska vedraatta (-[h]aatt, -ætt), även: väderstreck och den/det; möjl. till svenska dialekt hått n., beskaffenhet = norska haatt, fornisländska háttr (av urgermanska *hahtu-, jämför sanskrit çakti-, förmåga, se för övrigt de rotbesl. behaga, höger och så vidare); knappast däremot till ätt 1 (i fornisländska även átt), där även betydelse 'väderstreck' uppträder.