Synonymer till råk
Utforska synonymer och betydelser för råk
Betydelse:
råk
En smal öppning, spricka eller ränna i isen, ofta uppkommen naturligt i fruset vatten. Ordet används också om en smal vattenfri strimma eller passage i isen där man kan ta sig fram eller där isen brutits upp.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för råk.
råk
Avfall och bortrensat innanmäte från ett slaktat djur, alltså det som tas bort vid urtagning och rensning.
inälvsrens
Används om det bortrensade innanmätet från ett djur vid slakt eller rensning; ordet är neutralt beskrivande och syftar på själva avfallet.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för råk.
Råk i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Tarmarne och vissa delar af innanmätet hos slagtboskap.
-
Syn: Vråk
Historik & ursprung för Råk
-
Substantiv
2. råk n. och realkön, innanmäte i fisk, fornsvenska rāk n. och med det samma; svenska dialekt även: avskrap, avskräde (i allm.), vilket är grundbetyd.; avljudsform till fornsvenska, fornisländska raka, skrapa (= raka 2; se den/det och); besläktade med föreg. Jfr Noreen Sv. etym. södra 63.
Se även: råk 1
-
Substantiv
1. råk, rämna i is, vråk, Gyllenius Diar. 1663 (jämte wråk, bråk), Hisinger 1792 (om Kvarken), i dialekt även: hårbena, hösträng, strömfåra, fuktig däld = nisl. rák, strimma, fåra, norska raak det samma som i svenska och svenska dialekt, danska dialekt raag, vrak, av urgermanska *rǣkō-, nära besläktade med sanskrit rāji-, rājī f., stripa, rad; i avljudsförh. till angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) racu f., hålväg och den/det, till roten i rak (se den/det och), räcka och så vidare; besläktade med följ. Se Noreen Sv. etym. södra 62, Torp Etym. Ordb. södra 519. Alltså icke att, åtm. omedelbart, sammanställa med det (ofta) likbetyd. vråk 2. Med råk kan emellertid ha sammansmält en i östsvenska dialekt uppkommen form av vråk, med östsvenskt dialektiskt bortfall av v framför r.
Se även: råk 2
Källa: Hellquists (1922)