Synonymer till spricka

substantiv, verb [²sprịk:a]

Utforska synonymer och betydelser för spricka

Betydelse:

oenighet

— "en spricka i regeringen"

Betydelse:

smal ränna

— "en spricka i berget"

spricka

En spricka är en smal öppning, reva eller bristning i ett fast material, till exempel i sten, vägg, glas eller hud. Betydelsen används också mer allmänt om en linjär skada eller delning i en yta.

bristning rämna klyfta reva skåra rispa ränna skreva

Bristning och öppning i material

Används om en tydlig spricka, reva eller rämna i ett fast ämne eller en yta, ofta som följd av tryck, ålder eller skada.

otäthet läckage läcka släppa springa

Läcka eller otäthet i behållare och ledningar

Används när något spricker så att vätska, luft eller gas kan sippra ut; fokus ligger på otäthet, läckage eller att det inte håller tätt.

brott ruptur knäck fraktur

Brott i ben eller annat hårt material

Används om ett ben, föremål eller liknande hårt material som gått av, brutits eller fått en tydlig fraktur.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för spricka.

spricka

Att få en spricka eller att gå sönder i delar eller längs en linje; även om något sprängs, brister eller exploderar.

få en spricka brista rämna gå i bitar klyvas braka sprängas explodera brisera

brista och gå sönder

Används om material, föremål eller ytor som får en spricka, rämnar eller går i bitar; även om något sprängs eller exploderar.

misslyckas stranda gå om intet upplösas

misslyckas eller falla samman

Används bildligt om planer, projekt eller försök som inte lyckas utan avbryts, faller samman eller går om intet.

kuggas underkännas inte bli godkänd

underkännas

Används om en elev, student eller kandidat som inte blir godkänd i prov, kurs eller examination.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för spricka.

auto_stories

Spricka i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Ex: Spricka af skratt, af harm, af arhget, skratta omättligt, vara ytterst harmsen, arg. Spricka sö´nder. Spricka úpp, út, se Uppspricka, Utspricka.

  • Helt smalt, ofta knappt märklig, på längden gående öppning somifrån ytan af ett föremål går mer eller mindre långt inåt eller itvärs igenom.

    Ex: Spricka i en mur, i glas, i huden, i jorden, i en hästhof, o. s.v.

history_edu

Historik & ursprung för Spricka

  • Verb

    1. spricka, st. verb, egentligen nybildning till vissa former av verbet springa (ss. till exempel ipf. språk av *sprang), 1636: spricka, 3 p. pres. pl., part. sprucken 1636, nybildning för sprungen; motsvarande norska sprikka, sprekka, danska sprekke; se för övrigt springa och kausativet spräcka. Jfr det analogt uppkomna sticka till stinga.

  • Substantiv

    2. spricka, substantiv, (till exempel) Serenius 1741, jämför spräcka Spegel Gl. 1712; motsvarande norska sprekka, äldre danska sprikke, danska sprekke; bildat av föreg.

    Se även: spricka 1

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Spricka

NEO Uttryckslexikon

  • sprucken röst/stämma

    röst med ojämn klang

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • •
    Dopfunten som sprack i branden anses vara äldre än kyrkan och när golvet lades om 1913 hittades ett skelett av en två meter lång man mitt under kyrkan.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för spricka

Korsordslösningar för spricka