Utforska synonymer och betydelser för snurra
Betydelse:
Betydelse:
snurra substantiv
En liten apparat eller ett föremål som roterar kring sin egen axel, ofta som leksak eller teknisk komponent. Hit hör även mekaniska anordningar med snurrande rörelse, såsom gyroskop.
roterande föremål
Används om ett föremål eller en apparat vars karakteristiska egenskap är att den snurrar runt, särskilt i tekniska eller leksaksmässiga sammanhang.
snurrande båtmotor
Avser en utombordsmotor, särskilt i vardagligt eller slangartat språk, där motorn kallas snurra på grund av propellerns snurrande rörelse.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för snurra.
snurra verb
Att röra sig runt sin egen axel eller att kretsa i en rund, cirklande rörelse; även om något snurrar snabbt eller virvlar runt.
Att vrida, vira, linda eller sno något runt något annat; även om tankar eller oro maler runt i huvudet.
oroa sig / våndas
Används bildligt om att grubbla, oroa sig eller plågas av något som känns inre och mentalt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för snurra.
Snurra i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Svarfvad päroformig eller kupig leksak af trä, ihålig och med ett hål på ena sidan, samt inunder försedd med en smal, trind fot, hvilken omlindas med ett snöre och nedstickes i hålet på ett handtag, hvarefter snöre häftig dragges, då snuran hoppar ned på golfvet och under ett starkt hvinande eller tjutande ljud med största hastighhet drifves omkring på fotspetsen. (figurligt familjärt ord eller talesätt) Det går som en substantiv, med största lätthet.
-
Fara omkring so en snurra.
Ex: Snurra omkri´ng.
-
Sura som hjulet på en spinnroc, ett skärsliparhjul, och så vidare
Historik & ursprung för Snurra
-
E
snurra, äldre nysvenska = brumma, vara knarrig, O. Petri 1528, jämför snorra, snurra, Lex. Linc. 1640, Stiernhielm Herc. och så vidare: motsvarande danska snurre, medellågtyska, medelhögtyska snurren (nyhögtyska schnurren) jämte medellågtyska snorren-, i nyhögtyska blott om det surrande hjulet; i svenska och danska även: vrida sig hastigt omkring, en sekundär betydelse, som härrör från den surrande spinnrocken; ljudhärmande liksom till exempel äldre danska snarre (om hundar) = nyhögtyska schnarren, bland av surra, knarra, eller snarka, snörvla och åtskilliga andra ord med sn-r-. - Härtill substantiv snurra, först hos Weste 1807 och då blott som biform till äldre nysvenska snorra 1631 -Sahlstedt 1773; motsvarande nyhögtyska schnurre det samma - Orden äro möjl. delvis lånade från medellågtyska resp. nyhögtyska; de äro dock allmänt spridda i dialekt
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Snurra
NEO Uttryckslexikon
-
snurra tummarna
vara sysslolös
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Sedan snurrade han med sitt pekfinger kring sin tinning.