Synonymer till krake
Utforska synonymer och betydelser för krake
Betydelse:
— "den stackars kraken är sjuk nu igen"
Nedsättande eller medlidsamt om en svag, ynklig eller eländig person eller ett djur.
En stör eller enkel ställning som används för att hänga upp eller ställa sädeskärvar.
Stör eller ställning
Benämningar på själva stören som sädeskärvar hängs upp på.
Sädeskärvar och uppställningar
Ord för sädeskärvar eller sätt att ställa dem upp för torkning; de hör till samma jordbrukskontext men betecknar inte själva stören.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för krake.
Krake i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Inrättning till torkning af ärter och bönor, beståene af en ställning, hvarpå sådana trädstammar äro lagda ändlångs.
-
fam.
En, som duger till intet; svag stackare.
Ex: Säges äfv. allmänt. i denna bem om hästar.
-
prov.
Öknamn på långa och magra menniskor. Rolf Krake hade deraf sitt tillnamn.
Historik & ursprung för Krake
-
Substantiv
1. krake, torkställning för ärter, bönor med med, stör att hänga sädesnekarna på, 1730-till, svenska dialekt: stam med avhuggna grenar, grytkrok = norska: krokigt och klent träd, fornisländska kraki, tunn stång med hake i ändan, danska krage, till stängsel använd trädstam med till hälften avhuggna grenar, klätterstång; jämför svenska dialekt krakk, toppen av en gran med utstående grenar att lägga lin på, ävensom östsv. kraggo f. det samma och svenska dialekt kragg, riskvist; besläktade med fornhögtyska chrâcho med, redskap med krok (*krǣkan-), och chraco, chracco (det senare väl av *kraggan); avljudsformer till krok. Jfr följ., krycka och kräkla.
Se även: krake 2
-
Substantiv
2. krake, stackare, klen och mager häst, i båda betydelse på 1840- och 50-till = norska = fornisländska kraki, tunn och smal person (jämför Rolf Krake); samma ord som föreg., med ungefär samma betydelse-utveckling som i norska krok och i kruka 2. I äldre nysvenska (slutet av 1500-till) finns även en nedsättande beteckning under formen kräkla, som dock snarast hör till följ. — Obesläktat är danska krakke och krak, hästkrake, från lågtyska krakke det samma, till lågtyska krakken, brista, knaka (jämför krakmandel), alltså egentligen: bräcklig varelse, och med ungef. samma grundbetyd. som skrälle (till skrälla); med den unga avljudsformen lågtyska krikke, varav danska krikke och sydsv. dialekt (till exempel Lister) kreck (*krick), krake, stackare.
Se även: krake 1
Källa: Hellquists (1922)