Utforska synonymer och betydelser för kratta
Betydelse:
kratta verb, substantiv
Att dra ihop löv, gräs eller annat med en kratta eller ett liknande redskap.
Vardagligt eller slangartat ord för en hand.
Vardagligt, ofta nedsättande ord om en person som uppfattas som svag, ynklig eller oduglig.
Nedsättande om en person
Används som skällsord eller värderande benämning på någon som anses feg, klen eller inkompetent.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för kratta.
Kratta i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Dåligt märr.
-
Syn: Harka
Historik & ursprung för Kratta
-
Verb
1. kratta, verb, svenska dialekt även: nedmylla (säd) i jorden, riva, klösa = fornsvenska (och äldre nysvenska, till exempel och 1645): riva, klösa = danska kratte, kratsa, motsvarande lågtyska kratten, fornhögtyska krazzôn (nyhögtyska kratzen, jämför kratsa); jämför medelhögtyska kretzen och så vidare, av *krattian; besläktade med svenska dialekt kråta, skära, tälja, fornisländska, norska krota samt (med s-): medelengelska skratten, medelhögtyska schratzen, kratsa, och norska skrota, inskärning; se för övrigt kratta 2. — Härtill substantiv kratta, redskap att kratta med, 1727 (jämför 1722: kraddor), av verbet kratta såsom till exempel substantiv räfsa och svenska dialekt riva av motsvarande verbet
-
Substantiv
2. kratta, vard.: stackare, 1853: en liten kratta till ångbåt, 1862 (om människor); i svenska dialekt även om usla hästar: skinkmärr och den/det (i litteraturen från till exempel 1832 och 1886); besläktade med sydsv. dialekt kratt, småskog, busksnår, smått och sämre utplock av potatis = danska krat, småskog och den/det; jämför med enkelt t: norska krat, avfall, svenska dialekt krate det samma, ävensom norska kratsaud, litet uselt får.; besläktade med föreg. och alltså egentligen betydande: avskrap och den/det Jfr under krasslig samt Lindroth Festskr. till Sdw. södra 129 f.
Se även: kratta 1
Källa: Hellquists (1922)