Synonymer till kruka

substantiv [²krụ:ka]

Utforska synonymer och betydelser för kruka

Betydelse:

högt och bukigt kärl (ofta av lergods)

Betydelse:

feg person

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för kruka.

auto_stories

Kruka i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Rundt, mera högt än bredt, på midten bukigt, upp- och nedåt något afsmalnande kärl af lera eller sandsten, med tvenne öron, ett på hvardera sidan, samt upptill öppet och utan lock. För öfrigt af olika form. En kruka vatten, dricka. Sätta en växt i kruka (ordspråk) Krukan går så länge till brunnen, tills hon spricker, när man ofta återfalleer i samma fel, blir det till slut ens undergång, olycka; även när man allt för ofta utsätter sig för en fara, råkar man slutligen i olycka. - Har sammansättninarna Vatten-, Dricks-, Olje-, Blomsterkruka, med flera

  • Ett slags fågel.

  • fig. fam.

    Feg stackare, pultron, hare.

history_edu

Historik & ursprung för Kruka

  • Substantiv

    1. kruka = fornsvenska, från medellågtyska krûke, av fornsaxiska krûka = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) crúce, medelhögtyska krûche (nyhögtyska dialekt krauche); härav även franska cruche. Da. krukke, fornisländska krukka sannol. från angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) crocca. Jfr även fornhögtyska kruog (nyhögtyska krug), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cróg (se under krog). Formväxlingen tyder snarast på lån: kanske i så fall på ett eller annat sätt sammanhängande med grekiska krōssós (av *krōk̑i̯o), krus, urna, och iriska crocan (som väl knappast med Thurneysen är lån från urgermanska språk). — Got. har i stället aúrkeis (från latin urceus; jämför urna).

  • Substantiv

    2. kruka, rädd stackare, till exempel S. E. Brenner 1700: rädda krukor. Jfr svenska dialekt krūker och norska krūk det samma, norska kruken, rädd, försagd, men även: nedböjd, krokig; tydligen till svenska dialekt krūka, gå krokig, stå eller sitta hopkrupen, norska: huka sig ned, i avljudsförh. till urgermanska *kreukan = norska krjuka, krypa ihop, krypa, nyhögtyska kriechen, lågtyska krêken. Sv. dialekt krūker betyder alltså egentligen: den som kryper ihop eller hukar sig ned; formen kruka kan bero på anslutning till föreg. Delvis samma betydelse-utveckling föreligger i krake 2 och i norska krok det samma Lindroth Festskr. till Sdw. södra 127; svenska kräk, som där föres till lågtyska krêken, har dock ett annat, men liknande urspr. — I detta sammanhang må även jämföras Runius: fast jag blef en kryckia Hanselli 14: 156, väl i betydelse 'stackare'. — Å andra sidan förekomma med kruka 1 likbetydande ord i nedsättande betydelse, till exempel äldre nysvenska kakel = äldre danska, jämför äldre danska kakel, kruka (se förf. 1600-till:s svenska södra 37), ävensom nysvenska potta. Kanske bör därför den gamla sammanställningen med kruka 1 föredragas.

    Se även: kruka 1

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för kruka

Korsordslösningar för kruka