Synonymer till mes
Utforska synonymer och betydelser för mes
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
— "en sån mes som han vågar aldrig säga vad han tycker"
En liten tätting, ofta av en art i mesfamiljen.
En person som uppfattas som rädd, vek eller ovanligt försagd.
Nedsättande om feghet
Vardagliga och ofta nedsättande ord för en feg eller vek person.
En ram eller anordning som bärs på ryggen och används för att transportera packning.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för mes.
Mes i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ett slägte af Sparffåglarna, hvars alla arter, till hvilka Talgoxen och Entitan höra, äro kända för att vara mycket skygga.
Ex: Parus.
-
fig. fam.
Rädd stackare.
Historik & ursprung för Mes
-
Substantiv
3. mes, korg, ett slags ställning för bördor att bäras på ryggen, numera väsentl. dialektiskt, jämför och så vidare dialekt mäiso, fiskkasse, fornsvenska mēs det samma, även (ss. i vissa dialekt) som ett slags måttbestämning = fornisländska meiss med, korg, norska meis med och f., motsvarande medellågtyska mêse, meise, tunna, mått för torra varor, fornhögtyska meisa, börda, knyte eller dyl., nyhögtyska dialekt meisen, träställning för ryggbördor. Enl. somliga (se till exempel Schrader Reallex. södra 457) egentligen: korg av djurskinn: sanskrit mêṣá-, vädur, lettiska maiss, säck, och så vidare Betydligt bättre förklaras emellertid betydelse 'träställning' och den/det genom Lidéns härledning PBB 15: 512: urgermanska *mais(s)a-, *mais(s)ō- till gotiska maitan, hugga (se mejsel); alltså: tillhugget träkärl; jämför till betydelse-utvecklingen under skrinda. Möjl. är ordet i svenska, åtminstone delvis, lånat från medellågtyska; i fornisländska och vissa svenska dialekt säkerl. inhemskt.
-
Substantiv
2. mes, svag, feg stackare, 1642: een slätt (dvs. dålig, usel) mees, 1656 med flera: en elak mees, i norrl. dialekt även: oskicklig, senfärdig person = norska meis, smal och mager person, besläktade med holl. miezel, liten mager person (jämför för övrigt föreg.); möjl. en s-avledning av indoeuropeiska roten mi i grekiska meíon, mindre (se för övrigt mindre), och i så fall ytterst med betydelse 'liten, obetydlig'.
Se även: mes 1
-
Substantiv
1. mes, fågelsl. Parus, 1785 = norska meis, medellågtyska mêse, fornhögtyska meisa (nyhögtyska meise, varifrån danska meise), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) máse (engelska tit-mouse, coalmouse, genom anslutning till mouse, råtta), av urgermanska *maisō(n). Avledn.: fornisländska meisingr, varav franska dialekt mésingue Normandie, franska mésange. Säkerl. ej med Stokes med flera besläktade med kymr, mwyalch, trast (av *meisalko-), och latin merula det samma (av *mizula?). Snarare med Wood Zfvergl. Sprachf. 45: 70 besläktade med vflaml. mijzel, liten bit, smula, och mes 2, i vilket fall fågeln benämnts efter sin litenhet. Jfr engelska tit, liten varelse, mes, tom-tit, mes.
Källa: Hellquists (1922)