Synonymer till kuse

kuse (jul-), O. v. Dalin: julkuse, sannol., med Persson Nord. stud. södra 56 f., med grundbetyd. 'tjockt, klumpigt bröd', besläktade med medellågtyska, lågtyska kûse, klubba, oxeltand, mholl. cûse, holl. kuis, knölig stock, klump med med, ävensom med norska kūs, puckel, norska kūsa, klunga; med samma betydelse-utveckling som i till exempel bulle, egentligen: något uppsvällt, eller nyhögtyska kuchen, kaka: norska kōk, klump, eller norska lumpe, tjockt bröd: engelska lump, klump. — Från samma grundbetyd. av något 'stort, tjockt' utgår sannol. äldre nysvenska, svenska dialekt, fornsvenska kūse, mäktig, myndig man, husbonde, person som man är rädd eller har respekt för, i dialekt även om den onde = norska kuse, med alldeles samma betydelse-utveckling som i knös; jämför även under kaxe. Betyd. av detta kuse har möjl. påverkats av de under kuscha och kuslig omnämnda orden av en stam kus- med betydelse 'tvinga, skrämma' och den/det — I svenska dialekt kuse, björn, varg, långkuse, orm, skärpkuse, skalbagge, och så vidare föreligger delvis den vanliga överflyttningen på djur med klumpig kroppsform av ord, som beteckna något 'klumpigt, stort, tjockt'. Vissa av dessa djurnamn, såsom de på varg och björn, äro emellertid eufemismer av samma slag som gråben, tasse och så vidare (av Salan 1693 uppräknat bland dylika beteckningar för 'varg'), och otänkbart är därför ej, att de i själva verket närmast utgå från kuse i betydelse 'mäktig man, husbonde' och den/det — Enl. en annan uppfattning, som i sht hävdats av folkminnesforskare, innehåller kuse, bröd, i stället närmast djurnamnet och har först uppträtt i sammans. julkuse, som betecknat i djurform bakat julbröd. Antagandet är sannol. felaktigt, om också sådana benämningar på julkusen som till exempel julagalt (Hyltén-Cavallius Vär. 2: 444) kunde synas tala härför. — Sv. dialekt kuse, kalv, är en bildning på -se till ko; jämför kussa, kalva svenska kossa och så vidare