Utforska synonymer och betydelser för knäppa

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för knäppa.

auto_stories

Knäppa i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Sammanfästa klädesplagg medelst knappar, som föras in genommotsvarande knapphål eller trensar. Knäppa en rock.

    Ex: Knäppa áf, ihóp, ti´ll, úpp, se Afknäppa, &c. Knäppa igén, hopfästa medelst knäppning. Knäppa igen om isgi, hopknäppasin rock.

  • Med ett af fingren, vanligast mellanfingret, satt i krok inåt emot inre tumändan och med fart afsläptt utåt, träffa något framför varande föremål, som, i falldeet är litet och rörligt, då drifves framåt.

    Ex: Knäppa en person eller sak med finget eller med fingrarna. Knäppa någon på fingarna, på näsan. (Fig.) Knäppa någon på fingrarna, gifva honom en tillrättavisning. Knäppa äpelkärnor. Han knäppapte plommonstenar på mig. Knäppa bórt, frám, néd, omkúll.

  • (figurligt familjärt ord eller talesätt) Tukt,a näpsa, gifva stryk. Råkar jag honom, så skall jag knäppa honom.

  • Knäppa nötter, krossa, knäcka nötter.

  • Med fingret sätta en sträng i en dallrande rörelse, så att han ljuder. Knäppa en sräng.

    Ex: Knäppa lutans strängar. Neutralt säges äfven Knäppa på en sträng. Knäppa lutan ell. på lutan, knäppa dess strängar, spela på den.

  • Ex: Knäppa med fingrarna, genom att sätta nedra delen af mellanfingret emot ine tumändan och häftig släppa af det förra frambringa ett hårdt ljud (knäpp). Det var hans vana att knäppa med fingrarna, när han var ond.

  • om ting

    Låta höra ett kort och nåot hårdt ljud, liksom af en fingerknäpp. Uret knäppappe. Brukas för denna bemärkelse oftast impersonelt, till exempel: Det knäppappte i dörren. (familjärt ord eller talesätt) Viner knäppapper till, det börjar bli stark vinterköld.

  • Säges om ett af tjädens läten, då han spelar, liknande sammanslåendet utaf ett par torra, hyflade tallpinnar.

history_edu

Historik & ursprung för Knäppa

  • Verb

    2. knäppa (med knappar), fornsvenska knæppa = nisl., norska kneppa, avledning av knapp 1. I danska nybildningen knappe. — Knäpp, vard., sup, i bland av färdknäpp, med samma betydelse-utveckling som till exempel norska knert det samma, men även 'knirkande ljud, lätt slag', nyhögtyska dialekt knipps till knipsen, norska støyt till støyta och så vidare eller svenska pilleknarkare till knarka. — Deverbativum: knäppe, 1673.

  • Verb

    1. knäppa, ge ett knäppande ljud, även trans. (vard.) : knäppa ngn, 1608: knepte till, om vintern, Schroderus 1639 (intrans.), Stiernhielm: knäpten under näsan = norska kneppa, danska dialekt knæppe; ljudhärmande av samma slag som de möjl. besläktade holl. knappen, engelska knap ungef. det samma

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för knäppa

Korsordslösningar för knäppa