Synonymer till kurra
Utforska synonymer och betydelser för kurra
Betydelse:
— "efter den bråkiga festen hamnade han i kurran"
kurra substantiv (vard.)
Vardagligt substantiv för fängelse eller arrest, alltså en plats där någon är frihetsberövad.
allmänt om fängelse
Vardagliga och mer eller mindre neutrala benämningar på en plats för frihetsberövande.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för kurra.
kurra verb
Att ge ifrån sig ett lågt, dovt eller svagt surrande/knorrande ljud; används om ljud från maskiner, djur eller magen.
Svagt knorrande eller brummande ljud
Används när något låter lågt, dovt och lite otydligt, ofta som ett svagt brummande, surande eller knorrande ljud.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för kurra.
Kurra i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Fängelse. Sitta i kurraneutrum Nödgas krupa i kurraneutrum
Ex: Kurra betydde i äldre språket äfv.: Säng.
Historik & ursprung för Kurra
-
Substantiv
1. kurra, häkte, till exempel 1769, i dialekt även korra, väl samma ord som svenska dialekt kurra (-o-), liten koja, eller möjl. en kortnamnsbildning till äldre nysvenska kurtorn, vakttorn (se kur 1), eller till corps de garde, stadsvakten. Jfr det väl på liknande sätt uppkomna finka ävensom (äldre svenska) prubba (till proba).
Se även: kur
-
Verb
3. kurra, verb, till exempel om katt eller i uttr. det kurrar i magen, motsvarande äldre nysvenska korra, kurra, kackla, kvittra, rossla, svenska dialekt korra, kurra bland av även 'knorra, knarra', fornsvenska kurra, kväka, kura, kuttra, korra, kurra, knorra, knota, fornisländska kurra, knorra, tala högt, norska: om till exempel duvors, tjädrars och orrars läten, danska kurre, kuttra, i äldre danska även 'knorra, knota', medellågtyska, medelhögtyska kurren, knota, knorra, i äldre nyhögtyska: kurra, om katt, nyhögtyska: tala med djup röst (i motsättning till kirren), engelska dialekt curr, knota, knorra; ljudhärmande bildningar, somliga kanske unga och uppkomna oberoende av varandra; delvis dock möjl. avljudsformer till norska karra, kackla, kuttra, och medellågtyska kerren, knarra, fornhögtyska kerran, knarra, skrika, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ceorran, knarra; jämför latin garrio, pratar, litauiska gar̃sas, ljud, och så vidare Jfr det likaledes ljudhärmande knorra. — Avledn. på -l: äldre nysvenska korla, kurra, rossla, kuttra, gurgla, B. Olai 1578 och ännu Lindfors 1815, äldre nysvenska, norska kurla, kuttra och den/det
Se även: det kurrar i magen
-
Substantiv
2. kurra eller kura i uttr. k. gömma, Lind 1749: kura gjöme, Sahlstedt 1773: kura i göma, 1796: kurra gömma; i äldre tid även kurra bo och gömma (jämför svenska dialekt kurra-bo-gömma Östergötland, Närike), eller blott kurra bo (till substantiv bo). Sannol. är det hos Sahlstedt förekommande kura i göma den ursprungliga formen, till fornsvenska göma, gömställe, svenska gömma. Det i dialekt även uppträdande kur(r)a gömme hör till äldre svenska gömme n. eller har kanske i vissa trakter uppstått ur fornsvenska gömo, oblik kasus till göma. Kurra har utvecklats ur kura (se den/det och) i svagtonig ställning. Se Kock Sv. lm. XV. 8: 13 f. — Jfr det finska lånordet kuuro, gömställe, även om leken 'kurra gömma'.
Se även: gömma
Källa: Hellquists (1922)