Synonymer till klämma
Utforska synonymer och betydelser för klämma
Betydelse:
Betydelse:
— "han hamnade i en klämma när han inte fick ledigt för att gå på begravningen"
klämma substantiv
En liten anordning eller ett redskap som används för att hålla fast, trycka ihop eller fästa något; även ett gripande verktyg eller fästelement.
En situation där någon är pressad, trängd eller råkar i svårighet; även kortformen kläm i uttryck för besvärlig situation.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för klämma.
klämma verb
Att med kraft trycka, pressa, knipa eller tränga något, så att det blir hoptryckt, snävt eller fast. Denna homonym omfattar också överförd betydelse när någon utsätts för tryck eller när något sitter fast mellan ytor.
sitta för trångt
När något är så trångt att det sitter åt, trycker eller inte ger tillräckligt utrymme.
hamna mellan och bli fast
När något eller någon kommer i kläm, alltså blir fast mellan två saker eller råkar ut för en ogynnsam situation där man riskerar att skadas eller missgynnas.
utöva påtryckning
I överförd betydelse: att sätta åt någon, pressa någon eller försöka påverka genom påtryckningar, krav eller hård behandling.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för klämma.
Klämma i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Redskap, hvarmed något hålles hopklämdt, till exempel: en Pappersklämma.
-
Trycka hård, så att smärta i mer eller mindre grad deraf uppkommer. Klämma ens händer hårdt emellan sina.
Ex: Klämma fingrarna mellan dörrn. Klämma ihjel någon. Skon klämmamer mig. Det klämmamer mig öfver bröstet, jag känner en tryckning öfver bröstet. Klämma platt, så att något blir platt. Klämma áf, frám, se Afklämma, Framklämma. - (Fig. fam..) Klämma èller, hårdt ansätta. Klämma ihóp, sö´nder. (Pop.) Klämma úr sig, (fig.) ändtligen komma fram med, utsäga något, som man länge hållit inne. Klämma út, (fig.) uttvinga. Klämma ti´ll, å´t, klämma med allt eftertryck. (Fig. fam.) Klämma åt någon, hårdt ansätta honom.
-
Syn: Trångmål
Historik & ursprung för Klämma
-
Verb
klämma, fornsvenska klæmma = danska klemme, motsvarande fornsaxiska biklemmian, fornhögtyska biklemmen (nyhögtyska klemmen), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) beclemman, av urgermanska *klammian en bildning till medelhögtyska klimmen, klämma (jämför nyhögtyska part. beklommen), vartill väl även medelhögtyska, nyhögtyska klimmen, klättra, av samma slag som till exempel slänga till urgermanska *slingwan (= slunga) och så vidare, alltså av ei̯o-typen, men icke med kausativ betydelse Det nord. ordet har väl i riksspr. lånats från lågtyska Inhemskt är däremot norska klemba, av urgermanska *klambian, som synes förhålla sig till angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) climban st. verb, klättra (engelska climb), som klämma till urgermanska *klimman. I fråga om orden med betydelse 'klättra' jämför dock nedan. Av ett inhemskt verb kommer även dalmålets klämta, klämma, med parallellbildningen danska dialekt klemre, klämta. Det inbördes förhållandet mellan dessa urgermanska stammar klemm- och klemb kan tolkas på flera sätt. Den förra är besläktade med litauiska glomóti, omfamna, latin glomus, klump, nystan med med, till indoeuropeiska roten glem, trycka ihop och den/det Klemb- kan vara en labial-utvidgning av samma rot (jämför klump) av samma slag som till exempel urgermanska demb till dem (se dimma), eller en nasalerad form till roten i klave. I betydelse 'klättra' föreligger även möjligheten av en rot klimb, nasalerad form till kliva, med grundbetyd. 'klibba fast', liksom i klättra, i vilket fall de till denna betydelse hörande orden finge avskiljas från denna ordgrupp. — Jfr klämmer och klamra. — Kläm i betydelse 'sup och den/det', Wallin (?), Wadman och så vidare
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Klämma
NEO Uttryckslexikon
-
klämma (ngn) mellan sköldarna
hårt ansätta (ngn)
-
klämma (ngn) på ngt
pressa fram ngt (värdefullt) ur (ngn) — t. ex. pengar el. information
-
klämma till
bestämma sig med omedelbar verkan
-
veta var skon klämmer
veta var den ömma punkten är