Synonymer till fara

Hvad som hotar med eller vanligtvis är åtföljdt af skada, förlust, ledsamhet, olycka, förderf, undergång, död.

Ex: Fara att förlora något. Fara för lifvet. Med fara för mitt lif. utsätta, blottställla sig för fara Bringa i fara Löpa fara att komma för sent, utsätta sig för fara & c. Löpa samma fara som någon. Det har ingen fara, det behöfver man ej frukta. Det är fara värdt att, den faran, olyckan, ledsamheten kan inträffa, att . . . . Stå i fara för. . . . ., äfventyra. Det är ingen fara med honom, han lider ingen näd; äfv. är rätt skicklig, duglig, välartad, snäll, o. s. v.

Föras ifrån ett ställe till ett annat medelst något fortskaffningsmedel (vagn, farkost, och så vidare), på väg eller till sjös.

Ex: Fara på en vagn, i en kärra, i en båt, på ett fartyg, på ångbåt. Fara frå en ort till en annan. Fara på en väg, landvägen, till sjös. Han for tre mil på två timmar. Fara uppför, nedför en backe. Fara utmed kusten. Fara öfver en bro, öfver en flod, öfver till Tyskaland. Fara vilse, komma på orätt väg, (fig.) irra sig, fela. Fara efter någon, på resa, färd följa efter någon. Fara efter någon ell. något, fara, för att hämta någon ell. något. Fara fórt, hastigt, skyndsamt; se äfv. Fortfara. Fara frám, till ort och ställe, som man ämnat; äfv. fara förbi, t. ex.: Hvar han for fram; se äfv. Framfara. Fara förbi, Fara i´n, Fara i´n till ell. hos någon, se Taga i´n, Fara néd, se Nedfara. Fara óm, se Omfara, Förbifara. - Fara omkri´ng, Fara ùndan, resa, färdas, för att undkomma ngon förföljande. - Fara úpp,

Syn: Kringfara, Uppfara, Resa, Färdas, Segla

Begifva sig på väg, anträda en resa, färd. Han har fararit till Paris. han for li går morgons. När skall du feminin? Diligensern far kl. 8. - F- áf, bort åstad, sin kos, sin väg, se Affara, Bortfara.

Ex: Fara áf med, taga nåt med sig borttaga, bortröffa. Fara efter, anträda en resa efter någon annan, som farit förut. Fara ifrå´n, lemna öfvergifva någon ell. något, då man reser bort. - Fara méd, följa med någon på resa, färd. - Fara út, resa, färdas, ut ifrån ett ställe, t. ex.: Fara ut på landet, i stade ( I bibeln) Far ut, du orena ande! lemna den besattes kropp &c.

Syn: , Bortfara

Ex: Fara áf, plötsligt och ofrivilligt flyttas, drifvas bort med hast, t. ex.: Jag såg nat. Rätt som han stod, halkade han och for i sjön. Se molnen, hur de fara i luften. Det far snö i luften. Vagnaen far så långsamt, att vi snart hinna den. Fara áf, plötsligt och ofrivilligt flyttas, drifvas bort med hast, t. ex.: Jag såg när han for af ned i sjön; hatten, mössan for af; pilen far af från bågen och träffade sitt mål. Fara bórt, fara sin väg, sin kos, (om saker) af någon yttre orsak hastigt drifvas bort och förloras, t. ex.: knappen har lossnat och fararit bort. - Fara fram och tillbaka, drifvas, flyga fram och tillbaka, t. ex.: fjädern far fram och tillbaka i luften. Fara igénom, néd, omkri´ng, se Genomfara, &c. Fara úndan, föras, drifvas undan. - Fara úpp, drifvas upp, t. ex.: dunet far upp ifrån sängkläderna. Fara ut,

Syn: Utfara

I utsträckt mening eller figurligt bemärkelse brukas Fara i åtskilliga uttryck och talesätt, såsom: Låta feminin, släppa, afstå från. E. vilse, se bemärkelse 1.

Ex: Fara någon i håret, häftigt taga någon i håret, för att lugga honom. Fara varliga varsamt, gå varsamt till väga. Fara varsamt med, varsamt handtera, vårda, bemöta, förfara med. Fara väl, illa, väl, illa bemötas, handteras, behandlas, t. ex.: Tjenstefolket far väl der i huset: hatten far icke för väl af regnet: kläderna fara illa af dam. Fara illa med, illa handtera, behandla. Illa fararen, illa handterad, medfaren Fara efter, eftersträfva; äfv. i minnet förblanda något med ett annat och tala derefter, t. ex.: Ah! nu kommer jag ihåg: det var broderns bröllop jag for efter och råkade att förblanda med systerns. - F, fórt, frám, se Fortfara, Framfara. Fara med lögn, bedrägeri, bruka att ljuga, bedraga folk. Fara på´någon, rusa, störta på någon. Fara úpp, häftigt resa sig upp, t. ex.: Vid dessa ord for han upp, såsom hade en orm stungit honom. Fara út emot någon, häftigt tilltala, förebrå. Fara út i vrede, blifva häftigt vred. Fara ut i ovett emot någon, öfverfalla någon med ovett. Fara ö´fver, se Öfverfara o. Förbigå.

Säges om ett tåg, i hänseende till dess ställe och riktning.