Synonymer till resa
Utforska synonymer och betydelser för resa
Betydelse:
— "de bokade en resa till Indien"
— "en liten läslampa är bra att ha med på resan"
resa substantiv
En förflyttning eller färd från en plats till en annan, ofta med inslag av transport, upplevelse eller målpunkt. Kan avse både kortare turer och längre expeditioner.
allmän färd
Neutrala och breda ord för en resa som förflyttning, utan särskild betoning på utflykt eller nöje.
En vändning, tur eller förekomst i en ordning; används om att något kommer i tur, i omgång eller i följd.
ordningsled
Ord som syftar på en tur, omgång eller en viss plats i en följd eller ordning.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för resa.
resa verb
Att röra sig från en plats till en annan, oftast över längre avstånd och ibland med ett färdmedel. Denna homonym gäller verbet i betydelsen att göra en resa eller att ge sig av.
avlägsna sig
Synonymer som främst beskriver att någon lämnar en plats och ger sig iväg, med betoning på avfärden snarare än på själva färden.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för resa.
resa verb
Att få något att stå eller komma i upprätt läge, eller att placera/bygga något så att det står eller är upprest.
göra upprätt
Används om att lyfta eller ställa något så att det kommer i stående eller upprest läge.
Att ta upp ett ämne eller förslag och lägga fram det för diskussion, alltså att nämna eller föra fram något i samtal eller möte.
föra fram ett ärende
Används när man presenterar ett förslag, ämne eller problem för diskussion eller behandling.
Ingen synonymgrupp angiven för denna betydelse i underlaget; betydelsen behöver preciseras eller kompletteras.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för resa.
Resa i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ex: I. Ställa upp, uprätta, uppföra. Resa någon ifrån golvet. Resa mast. Resa en majstång. Resa úpp Resa sig ifrån stolen.
Syn: Uppresa
-
Ex: Resa áf, bórt, se Afresa, Bortresa. Resa bórt, äfv. förstöra på resor, t. ex.: Jag har i år rest bort mycket penningar. - Resa èfter, resa efter någon, som rest förut; äfv. resa, för att hämta någon eller något. Resa frám, förbi´, i´n, se Fara frám, förbi´. i´n. - Resa resa åt flera håll, till flera orter, personer, i flera länder, t. ex.: Resa omkring på landet; resa lomkring i verlden; han har rest mycket omkring. _ Resa úpp, resa till ett högre beläget ställe; äfv. åt norden: äfv. uppåt landet, t. ex.: Resa upp till falun, till Lappland. Resa úpp, aktivt, betyder: bekosta på resor. Resa út, Resa út betyder äfv.: Upphöra att resa.
Syn: Utresa
-
Förflyttning medelst åkning, reidning, eller även
Ex: sjöledes, på seglande fartyg ellr ångbåt, till aflägsen ort. Göra en resa till Göeborg, till Amerika. Företaga, anträda en resa Vara stadd på resa Vara med på en resa Lång, kort resa En utreikse resa Två timmars resa Under resan emellan Stockholm och Upsala. - Bildar sammansättninarna Land-, Sjö-, Lust-, Affärsresa, m. fl.
-
om hästar
Ställa sig på bakbenen.
Syn: Uppresa
-
Ex: Resa sin väg, sina färde. resa till Paris. Äfv. förlorad t. ex.: Alla pengarna äro resaa.
-
föråldr. ell. skämtv.
Gång. Första, andra, tredje r- stöld. Sju resor värre.
-
Antaga en upprätt ställning; röra sig uppåt.
Ex: Det nedböjda trädet reste sig åter. Håren rerste sig på mitt hufvud. Böljorna resa sig skyhöga.
Syn: Uppresa
-
Göra uppror. Förtryckta folk resa sig ofta.
Ex: Resa sig upp emot någon.
Syn: Uppresa
-
fig.
a) Uppstå, börja. En storm reste sig.
Syn: Uppresa
Historik & ursprung för Resa
-
Verb
1. resa, verb (upp-) = fornsvenska = fornisländska = äldre danska rese (nu reise genom inverkan från reise, fara och den/det), gotiska raisjan, resa, väcka, fornhögtyska rêren, låta falla, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rǽran, lyfta upp och den/det, väcka (engelska rear; engelska raise är lån från nord.), av urgermanska *raisian, *raizian, kausativum till urgermanska st. verbet *rīsan (ipf. *rais) = svenska dialekt risa, fornsvenska rīsa, resa sig, stiga = fornisländska rísa, gotiska urreisan, fornsaxiska rîsan (medellågtyska rîsen även: skynda bort, falla), fornhögtyska rîsan, resa sig, falla (nyhögtyska dialekt rîsen, sjunka), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rísan, stiga upp (engelska rise); alltså bildat såsom till exempel beta till bita. Möjl. besläktade med fornslaviska ristati, springa; till en indoeuropeiska rot ris, som kanske, liksom indoeuropeiska ridh i rida, utvidgats av ri i sanskrit rītí, ström, latin rīvus, bäck, och så vidare (jämför Rhen); se (även i fråga om grundbetyd.) Persson Indog. Wortf. södra 286, 837, 894. Jfr följ. — Resa till Tyskland, eufemistiskt: nedkomma (med barn), se under Tyskland.
Se även: resa 2
-
Substantiv
2. resa, substantiv = fornsvenska: resa, gång (jämför det bibliska tre resor och så vidare) = senisl. reisa, danska reise, från medellågtyska reise, resa, uppbrott, krigståg, tidpunkt = fornhögtyska reisa (nyhögtyska reise); egentligen: uppstigning; bildat på starka avljudsstadiet urgermanska rais- till urgermanska *rīsan, stiga (och falla), vartill med samma avljud även verbet resa 1. Jfr följ. och resenär.
Se även: resa 3
-
Verb
3. resa, verb, fara = fornsvenska = norska reisa, danska reise, från medellågtyska reisen = fornhögtyska reisôn (nyhögtyska reisen):, avledning av föreg. — Got. har i stället wratôn, resa, vandra = fornisländska rata, fara åstad med med, besläktade med grekiska radanãtai, vankar omkring, egentligen: vrida, vända (jämför till betydelse engelska went, gick; se vända). Eng. har utom go (och went) de romanska travel och journey.
Se även: resa 2
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Resa
NEO Uttryckslexikon
-
håren reste sig på hans huvud
han blev mycket rädd
-
resa borst
(börja) bli arg
-
resa vapen
göra sig beredd att använda vapen
-
vara på resande fot
ständigt byta uppehållsort