Synonymer till locka
Utforska synonymer och betydelser för locka
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
locka
Att göra hår eller annat hårväxt lockigt, vågigt eller krusat, ofta med värme, kemikalier eller mekanisk bearbetning.
göra lockigt
Ord för att forma hår så att det blir lockar eller vågor, både tillfälligt och mer varaktigt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för locka.
locka
Att få någon eller något att närma sig, vilja följa med eller bli intresserad genom lockelse, påverkan eller tilldragande verkan. Denna betydelse används när något verkar attraktivt, frestande eller övertygande.
attrahera och förmå
Används om att dra till sig, väcka intresse eller få någon att göra något genom lockelse, övertalning eller frestelse. Omfattar både neutral attraktion och mer aktiv påverkan.
Att ge ifrån sig ett lockrop eller på annat sätt kalla på någon, ofta för att få uppmärksamhet, samla någon eller påkalla närvaro. Denna betydelse gäller ljudlig anropning snarare än att dra till sig genom frestelse.
ropa och kalla på
Används om att anropa, ropa efter eller kalla till sig någon med röst eller lockrop, ofta på avstånd eller för att få kontakt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för locka.
Locka i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ex: I. 21) Säges egentl. om fåglar, då de med sina läen kalla andra till sig. Hönan lockar sina ungar.
-
Lägga i lockar.
Ex: Locka hår.
-
Ex: Locka en hund, en höna. Locka vaktalr.
-
fig.
Genom nöjets retlse eller hjvarjehanda förespeglingar förmå någon att begifva sig till ett ställe, förleda till hvad som är orätt.
Ex: Locka någon iin på en krog. Locka någon att stjäla, till spel och dobbel. Locka i försät, i snara. Locka ur en något, narra någon att yppa, hvad han borde hålla hemligt. (Ordspr.) God att locka, som efter vill hoppa, den är icke svår att förleda, som sjelf har böjelse. Locka áf, bórt, frám, frå´n, i´n, út, se Aflocka, &c. Locka ihóp, néd, tillbàka, úpp. Locka röst, stämma.
Historik & ursprung för Locka
-
Verb
locka (tubba och den/det), fornsvenska locka, lukka = fornisländska lokka, danska lokke, medellågtyska locken, fornhögtyska lockôn (nyhögtyska locken), lucken, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) loccian; besläktade med litauiska lugoli, bedja inställsamt. Ovisst, om -kk- beror på intensivisk konsonantförlängning eller utgår från -kn- (jämför litauiska palùgnas, inställsam, liksom fornhögtyska follôn, fylla: sanskrit pūrná-, full).
Källa: Hellquists (1922)