Synonymer till snärja
Utforska synonymer och betydelser för snärja
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
snärja substantiv
Benämning på en växt som växer slingrande eller klättrande, alltså en vindeväxt med rankor eller andra växtdelar som använder stöd för att ta sig upp.
slingrande växt
Används om en växt som slingrar sig eller klättrar med hjälp av andra växter, stänglar eller stöd. Ofta i botaniskt eller allmänt växtsammanhang.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för snärja.
snärja verb
Att fånga någon eller något med snara eller annat fälla-/fångstmedel, eller att genom list, försåt eller bedrägeri få någon i ens makt.
fånga med snara
Används när man bokstavligen fångar ett djur eller föremål med en snara eller liknande fällanordning.
lura eller lägga försåt
Används när man med list, trick eller försåt får någon att gå i en fälla eller komma i ett ogynnsamt läge.
Att slingra sig om något, omsluta eller trassla in något så att det blir insnärjt eller intrasslat.
omsluta eller trassla in
Används när något vindlar sig runt något annat eller när något blir intrasslat och fastnar i trådar, grenar eller liknande.
Att arbeta eller röra sig mycket intensivt, ofta snabbt och slitsamt, med känsla av jäkt eller fläng.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för snärja.
Snärja i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Inveckla någon i band, tåg, ep, så att han ej slipper lös.
Ex: Brukas mest reflextivt. Hästen har snärj si i grimskaftet.
-
fig.
Listelgien narra, bedraga, förleda; narra till motsägelse, tvetalan; listeligen beslå med osanning; emot någon anföra ens egna ord eller handlingar, för att öfverbevisa, vederlägga, fälla honom.
Ex: Snärja någon med sit. Snärja någon med dess egna od. jag råae, för at snärja honom. Låta si sig. Vara snäarj i kärlekens garn. Snärja frågor.
Historik & ursprung för Snärja
-
E
snärja, fornsvenska snceria (ipf. snardhe) = äldre danska sncerie, jämför danska besncere = fornhögtyska snar(a)hjan, snärja, fästa; gammal bildning av e/ö-typeii till urgermanska *snerhan st. verb = fornhögtyska kisnirhan, fästa ihop; knappast däremot avlett av det besläktade substantiv snara. - Härjämte svenska dialekt snara, som enl. H. Pipping SNF XII. 1: 17 är den ljudlagsenliga utvecklingen av*snarhian, medan snärja bör uppfattas som en nybildning till ett substantiv motsvarande norska snar, slinga, av *snarh av *snarha-. Sv. dialekt snara kan emellertid vara en nybildning till snarde av samma slag som glada (jämte glädja) till gladde och så vidare - Den ljudlagsenliga pres.-formen snar finns ännu till exempel hos Franzén, och fornsvenska ipf. snardhe kvarlever i dialekt snarde till exempel smal., hall. (jämte *snårde).
Källa: Hellquists (1922)