Utforska synonymer och betydelser för tärna
Betydelse:
Betydelse:
— "bruden och hennes tärnor"
tärna
Denna homonym syftar på en ung kvinna eller flicka, ofta i äldre eller poetisk stil. Ordet kan också förekomma i den sammansatta betydelsen brudtärna, alltså en kvinna som assisterar bruden vid ett bröllop.
Ung kvinna / brudtärna
Används om en ung flicka eller ung kvinna, särskilt i ålderdomligt, poetiskt eller högtidligt språk. Omfattar även brudtärna i bröllopssammanhang.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tärna.
tärna
En tärna är en smäcker sjöfågel i familjen måsfåglar, ofta med långsmala vingar och spetsig näbb; ordet används om arten som sådan.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tärna.
Tärna i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Betydde ursprungl.
Ex: : Jungfru, i tjenst hos en prinsessa eller förnäm dam. Brukas nu samma mening som Ung flicka, jungfru, mö, mest i poesi och den högre stilen.
-
Ex: Tärna en bössa, insätta en tärning, eller en skruf, af platina eller guld i ett fänghål, då det blifvit afbrändt eller för stort.
-
Ett slägte af Simfåglarna. Sterna. Se Fisktärna, Lilltärna.
Historik & ursprung för Tärna
-
Substantiv
1. tärna, ungmö, flicka; nu nästan blott i poesi och högre stil, jämför dock sammans. brudtärna; i äldre nysvenska i annan användning till exempel källartärna, uppasserska, Rosenfeldt (keller-); i dialekt (åtm. förr) även: tjänsteflicka och fästmö, fornsvenska thærna (ej i äldre fornsvenska), tärna, tjänarinna (i sht hos förnäma damer,' kammarfröken') = fornisländska þerna (ej i Eddan eller skaldespr.), tjänstekvinna; tydl., med vokalförkortning, lån från medellågtyska dêrne, mö, flicka, eller ett yngre fornsaxiska thērna, av fornsaxiska thiorna = fornhögtyska diorna, flicka, tjänarinna (nyhögtyska dirne, även: lösaktig kvinna), holl. deern, enl. det vanliga och sannol. riktiga antagandet motsvarande ett gotiska *þiwaírnô, besläktade med urgermanska *þewa- tjänare, träl (gotiska þius och så vidare; se tjäna), med samma avledning som i gotiska widuwaírna, fader- och moderlös (egentligen väl: son av en änka, till widuwâ änka, varom under änka), samt enl. somliga i folkn. Arverni, Basterni, -æ. — Falk-Torp och Torp Etym. Ordb. betrakta ordet som inhemskt, men den uppställda urgermanska grundformen *þewernōn kan icke utveckla ett nord. þerna. — Grundbetyd. alltså: tjänarinna (med motsatt betydelse-utveckling i förh. till piga och dräng). Om betydelse hos nyhögtyska dirne av 'lösaktig kvinna' närmast utgår från 'flicka', är betydelse-försämringen av samma slag som hos franska fille och (stundom) svenska flicka. — Tillhör samma grupp av delvis rätt tidiga medellågtyska (eller yngre fornsaxiska) lån som herre, fru, jungfru, knekt.
-
Substantiv
2. tärna, fågelsläktet Sterna, Sigfridi 1619 = fornisländska þerna, danska terne (engelska tern från nord. språk), av urnord. *þirnōn > (med a-omljud) *þernōn, innehållande en n-avledning av en beteckning för tärnornas skrik, som av ornitologerna brukar återges med tirr eller kirr. Likartade bildningar äro de likbetyd. danska kirre, finska kirra och finska tirra och svenska dialekt tiärp Västmanland, jämför med avs. på konsonantväxlingen under titta och kika. Av annat ursprung är angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stearn (engelska starn). Se förf. Nord. tidskr. 1914, södra 546.
Källa: Hellquists (1922)