Synonymer till stånd
Utforska synonymer och betydelser för stånd
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
— "han fick stånd när de dansade"
Betydelse:
Används om hur något är beskaffat eller vilket läge något befinner sig i.
allmänt tillstånd
Beskriver ett föremåls, en kropps eller en situations allmänna skick eller kondition.
Används om nivå eller placering i höjdled.
nivå i höjdled
Beskriver hur högt något är beläget eller placerat.
Avser ett mindre försäljningsställe, särskilt tillfälligt eller på marknad.
stånd för försäljning
Används om marknadsstånd, kioskliknande försäljningsplats eller liknande plats där varor säljs.
Avser social grupp eller klass i ett samhälle, ofta i historisk eller sociologisk betydelse.
social eller samhällelig grupp
Beskriver ett stånd som samhällsklass, socialt skikt eller ärftligt ordnad grupp.
Avser en persons formella eller sociala livsställning.
personlig samhällsställning
Används om någons civilstånd eller levnadsställning i äldre eller formell betydelse.
Avser en växt eller planta, ofta i trädgårds- eller odlingssammanhang.
växt eller planta
Används om en enskild växtplanta eller ett planterat exemplar.
Vardagligt uttryck för erigerad penis.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för stånd.
Stånd i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Fiskars samlingsplats.
-
Vattenytans höjd i haf, sjöar, flode, os.
Ex: stånd v. Deraf ´Vattenståjd.
-
Liten af bräder och plankor hopslagen, flyttar saluod, som begagnas på någon öppen plats (torg, gaa, och så vidare) Bildar sammansättningarna: Salu-, Marknads-, Socker-, Mångelske-, Marketentarestånd, med flera Sätta upp, taga ned ett substantiv Stånden på en marknad.
-
Uppräött stående stjelk af gräs och vissa öfrer. Sålunda Gräs-, Neglike-, Smultronstånd, m fl. substantiv af nässlor.
-
Tillstånd, beskaffenhet. Sätta något i dess förra substantiv Vara i substantiv att . . ., vara i substantiv till . . ., hafva förmåga att . . ., kunna Han är ej i substantiv att betala. Var ur substantiv att . . . , ej kunna, ej förmå; även ej kunn förmå sig att . . . . Sätta ur substantiv att . . ., betag förmågan att . . . . Godt substantiv ell. blott substantiv, godt tillståjd, behörigt skick, till exempel: Det är i gdt substantiv Sätta i substantiv, se Iståndsätta. Hålla i substantiv, vidmakthålla, upprätthålla. Koma till substantiv, verkställas, fullbordas, äga rum, beverkas. Komma till substantiv med, bringa tills., arbeta, verka derhän, att något sker, verkställes, afgöres, fullbordas.
-
En persons ställning i samhället.
Ex: Lefva efter sitt stånd Hvar och en efter sitt stånd Efter stånd och värde. Af högt, ringa, läge stånd
-
Hög, förnäm ställning i samhället.
Ex: en man af stånd
-
Samhällsklass.
Ex: Det civila, militära, andeliga ståndet. Adligt, ofrälse stånd Upphöja i adligt stånd
-
Hvarje af de stora samhällsklasser, som en riksförsalign äro representerade.
Ex: I Sverie finas fyra stånd: Adel, Prester, Borgare och Bönder. Deraf Addels- Adels-Preste-, Borgare- och Bondeståndet.
-
Laga substantiv
Ex: , laga stadfäselse. Få laga stånd på en egendom genom behörig laga åtgärd vinna stadfästse på äganderättentill egendom, köpt eller på annat sätt förvärfvad.
Historik & ursprung för Stånd
-
E
stånd, äldre nysvenska stånd, stånd, samhällsställning Bib. 1541, samhällsklass P. Svart Kr., ställning, ställe 1600-till, örtstånd och 1640 med med, fornsvenska -stånd, stående, stånd, blott i sammans., dels väl inhemska (till verbet standa, se stå) till exempel motstånd, motstånd, dels från mit}7, till exempel bistand, bistånd (se bi- 1), forstand, förstånd (se förstå) = danska stånd, stånd, medellågtyska slant med och n., stående, bestånd, stånd, medelhögtyska stant med, plats, tillstånd, ämbete (nyhögtyska stånd), vbalsbst. till urgermanska *standan, stå (- standa, se stå); med ungef. samma betydelse-utveckling som i fornsvenska lånordets/a/, ställning, stånd (se stat 1). I de flesta användning lån från nyhögtyska; exempel se ovan. Härifrån även stånd (marknads- och den/det), egentligen: som är uppställt (på torget), tidigast öppna (de täckta kallades i nyhögtyska hiilicn eller buden). Till grundbetyd, 'stående' höra till exempel hålla stånd, jämför P. Svart Kr.: gripa stånd, från nyhögtyska slandlialten, ståndaktig, från medellågtyska siantachtig (se -aktig), stillestånd från nyhögtyska stillsland, vattenstånd från nyhögtyska wasserstand; jämför även sol st ån den/det Även i betydelse 'tillstånd', till exempel vara i gott stånd, från nyhögtyska in gnlem siande sein; specialiserat till'riktigt tillstånd', till exempel sätta i stånd, från nyhögtyska wieder in stånd selzen. - Plur. ständer (i rikels sländer och den/det), efter danska stunder, efter nyhögtyska siande; redan P. Svart. - Växlingen av stånd- och stånds- i sammans. har i regel tyska förebilder. - Ståndpunkt, och 1800 = danska ståndpunkt, efter nyhögtyska ståndpunkt, varefter också engelska standpoint. En övervunnen ståndpunkt, Hultin 1866, Lysander 1878, H. Wieselgren 1880, efter nyhögtyska, där modeuttryck från 1840-till - Ståndrätt, 1710 = danska standrel, från nyhögtyska slandrecht, egentligen: rätt hållen på stående fot, utan förberedelser (i krigstid). - Däremot ståndsbroder, ståndsperson efter nyhögtyska stan-desbrndcr, -person. - Jfr ständig.
Källa: Hellquists (1922)