Synonymer till grad
Utforska synonymer och betydelser för grad
Betydelse:
— "det var årets varmaste dag, över 30 grader i skuggan"
— "det var 10 grader kallt"
Betydelse:
— "en rät vinkel, alltså en vinkel på 90 grader"
Betydelse:
— "han har en hög militär grad"
Hur mycket, i vilken omfattning eller med vilken styrka något förekommer.
Omfattning och nivå
Anger omfattningen, nivån eller måttet av något.
Styrka och intensitet
Avser hur stark eller intensiv en egenskap, känsla eller påverkan är; mån används bland annat i uttrycket ”i någon mån”.
En persons eller företeelses plats i en social eller formell rangordning.
En enhet för att mäta vinklar, eller värdet uttryckt i en sådan enhet.
Vinkelenhet och gradtal
Används om enheten grad, ett vinkelmått eller talet som anger en vinkels storlek.
Avser en kant eller ojämnhet; betydelsen förekommer i en begränsad eller särskild användning.
Mått på storleken hos tryckta bokstäver eller annan typografi.
Typgrad
Avser tecknens storlek i typografiskt material.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för grad.
Grad i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Rak, rät, som går i rak linie.
-
Har och en ad de afmätta och betecknande lika stora delarna på skalan af insrumenter, ämnade att mäta kraften, styrkan, tillväxten, tyngden och så vidare hos vissa ämnen. Graderna på en termometer, en barometer, en brännvinsprofvare. Termomegtern har fallit tio grader, står på tio grader kallt. - Sammanfattningsvis säger man Termometergrad, och så vidare
-
(geometrien 1/360-del af en cirkel. Betecknas även med. _. En 30 -graders vinkel, som upptar 30 grder af en cirkel. En grad indelas i 60 minuter.
-
geogr.
Afståndet emellan tvenne närliggande parallelcirklar (Längdgrad) ell. emellan tvenne närliggande meridianer (Breddgrad). Betecknas äfven med _. Stockholm ligger under 60 gr. bredd norr om eqvatorn (60 _ neutrum br., det vill säga nordligt brdedd).
-
Genom mått eller uppskattningsvis bestämd skilnad af mer eller mindre i egenskaper, som äro märkbara för sinnen.
Ex: Grad af värma, köld, torrht, uktighet, styrka, rörelse, hastighet, tillväxt, o. s. v. Man säger äfv. i samma mening: Graden af ett ondt, en plåga, ett lidande, en feber, o. s. v.
-
Sä'ges om de tjenstebefattningar, befälsposter, värdigheter, hvarigenom man ifrån den ena till den andra småningom uppsitger till en hög värdighet, ställning. Huru hög grad har han i arméen? Han r kapten. Stiga i graderna, befordras till allt hgöre och högre post, syssla. Passera graderna, på kortare, föreskrifven tid gå igenom de lägre tjenstegraderna i arméen, af gemen, korporal och underofficer, för att vinna praktisk kännedom i hvad som hörer till alla dessa underordnade tjenstegrader och blifva berättigad att taga officersexamen.
-
Lärdomsvärdighet, som efter vissa profs afläggande rhålles vid universiteter i de särskilta fakulterna, till exempel Magistergrad, Doktorsgrad. Taga en akademisk grad Taga graden, aflägga dertill föreskrifvna prof.
-
gram.
De olika kraftuttryck hari ett egenskapsord användes.
Ex: Dessa grader äro: positiv (t. ex. stor), komparativ (t. ex. större) och superlativ ( t. ex.: störst).
-
tekn.
_) Upphöjningarne på ytan af en i filosofien Enkel grad, då dessa upphöjningar gå t en led. Se även undergrad och Öfvergrad. - _) De hackiga kaner, som hvarje grafstickelstreck får. -_) (byggn.k.) Den skapra kanten af tvenne sammanfogade ytor.
-
Den mängd salt, som innehålles i en sola.
-
fig.
a) Brukas med enahanda betydelse om moraliska egenskaper, passioner, känslor, samt om allt slags framskridande, tillväxt, tillbakagående eller förfall. Hennes sorg, förtviflan, vrede, kärlek har stigit till eng., som ger anledning att frukta det värstra. Vara i högsta grad ledsen, bedröfvad, glad. Mälaren har nu stigit till en grad, att man fruktar öfversvämning. Genomgå alla brottets grader. Lägsta graden af förnedring.
Historik & ursprung för Grad
-
Adjektiv
3. grad, rät, till exempel 1818, från lågtyska, nyhögtyska grad(e) = gerade, rak (varav äldre svenska gerad), medelhögtyska: snabb, rask; av pref. ge- och medellågtyska, medelhögtyska rat, rad, snabb, rask = fornsvenska raþer, fornisländska hraðr.
-
Substantiv
2. grad, tekn., kant eller ås, till exempel 1772, från lågtyska grad, vass kant, ägg = nyhögtyska grat, skarp kant med med (i rück-grat, jämför svenska ryggrad), medelhögtyska grât, varav nyhögtyska gräte f., fiskben (egentligen pluralis); besläktade med polska grot, pil- och spjutspets, till en indoeuropeiska rot. ghrē, ghrə med med, vara spetsig, sticka fram; se för övrigt gran, gro, gräs.
-
Substantiv
1. grad, (jämförelse-), 1520: stånd, jämte medellågtyska grât, grâd och så vidare från latin gradus, egentligen: steg (jämför aggressiv, grassera). — Få graden (doktors-) förekommer redan i R. Foss 1621: I Practik skrifft han graden får (i den lågtyska texten: He wert mester in practiken-schrift.
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Grad
NEO Uttryckslexikon
-
brännskador av tredje graden
mycket allvarliga brännskador
-
så till den (milda) grad
väldigt mycket
-
tredje graden
tortyr