Utforska synonymer och betydelser för stad
Betydelse:
— "Göteborg, Sveriges andra stad"
stad
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för stad.
stad
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för stad.
Stad i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
ursprungl.
Ställe. Bibehålles för denna bemärkelse numera endast i vissa sammansättningar, såsom: Allestädes, Annorstädes, Ingenstädes, Tillstädes Åstad.
-
Läge, tillstånd, omstänidghetter, ställer.
Ex: I min stad I hans stad och ställe. Hvar i sin stad Deraf Stadhållar (Lieutenat, Statthalter), nu Ståthållare.
-
Fast, varaktig plats; bostad.
Ex: Hafva ingen varaktig stad Brukas nästan endast i detta och dylika uttryck. Deraf Stanna (stadna), Stadga, Stadfästa, Stadig, Ständig, Städse.
-
Kant, list på linne, kläde, nät). Böjes för denna bemärkelse efter ektl. 2.
-
Samhälle, hvars medlemmar bo i hus, byggda tätt intill hvarandra vid ordentliga gator, stundom omgifna af vallar och grafvar, på hvilka hafva rättighet att idka hvarje borgelig näring (handtverk, fabriker, med mera), samt lyda under en ordenlig kommunalstyrelse (stadsråd, magistrat). Staden och dess förstäder. I sjelfva staden, ej i någon af förstäderna. Han är i staden, ankommen till ell. sitande i staden. Han är ue i staden, utgången i staden.
Historik & ursprung för Stad
-
Adjektiv
1. stad, i vissa användning inhemskt, i andra lånat, motsvarande fornsvenska staper med, ställning, stånd, stannande; ställe, ort, stad med med = fornisländska staör ungef. det samma, norska stad, ii. danska stad, sled, danska stcd (n.), med e från pluralis, möjl. på grund av inflytelse från l nyhögtyska, gotiska släps (geni till stadis), fornsaxiska stad och stedi f., medellågtyska stat (-rf-, och stede; jämför ståthållare), fornhögtyska stat (nyhögtyska stadt och stält i till exempel anstått), fornhögtyska stali, medelhögtyska stele (nyhögtyska ställe), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stede med; i allm.: ställe, plats, i medelhögtyska, nyhögtyska och medellågtyska även: stad, vilken betydelse från medellågtyska och nyhögtyska inkommit i svenska; jämför by och uppstad. Av urgermanska *stadi- = indoeuropeiska *st(h)9ti- = sanskrit slhiti-, stående, ställe, fasthet, grekiska stdsis (med s av t som i basis = bas 4), latin statim, strax, egentligen: på stället (till *stati-; se nedan); jämför latin status, ställning (varav stat l, 2 och ståt). - Det inhemska stad kvarlever i uttr. var och en i sin stad, i någons stad och ställe, i bostad (fornsvenska b östaper = fornisländska båsladr och så vidare), gödselstad samt i en mängd ortnamn (se -stad 2; dock icke i en del stadsnamn på -stad). - Sv. dialekt på stan, strax, på stället, motsvaras av fornisländska d stadinn, danska paa stedct, medellågtyska uppe (der) slede, medelhögtyska uf der stele (men nyhögtyska au f der slelle). Jfr fornsvenska i stadh = fornisländska i staÖ, äldre danska i stad, medelhögtyska in stele', jämför latin illico det samma, av in loco (till locus, ställe; se lokal), ävensom latin statim, strax (egentligen ackus. av ett med stad e ty m öl. identiskt *stati-, med utvidgningen statio = station), och spanska luego det samma (av latin loco). Se för övrigt åstad. - Härjämte en neutral och maskulin a-stam: urgermanska * släpa- = fornsvenska stadh, sjö-eller åkant, svenska dialekt stad (även f.), norska siad n. och med, fornsaxiska stath med, strand, fornhögtyska siad n. (och stado med; jämför nyhögtyska geslade), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stced med och n., gotiska släp n. (jämför under Stedingk), ett allmänt urgermanska ord; vidare: en luö-stam: urgermanska *stapwö- = fornisländska stod (genit -var) f., landningsplats (jämför under stanna), ävensom ett urgermanska adjektiv *släda-, stående fast, varom under städja. - Närmast avlett av detta adjektiv är väl fornsvenska stapi, ställning eller fot för stockkupa = gotiska -stapa i lukarnastapa, ställ för oljelampa, etymol. identiskt med fornisländska stadi, stack, norska siade det samma Fht}^. stado, strand (jämför nyhögtyska gestade) är en /?-stamsutvidgning av likbetyd, fornhögtyska stad j = gotiska släps. - Stadfästa, fornsvenska stap-fcesta = fornisländska stad festa, danska stadfceste, äldst: j fästa vid ett bestämt ställe; till fornsvenska slap-I faster och så vidare, fäst vid ett bestämt ställe, stadig, fast. - Stadshus, Spegel 1712: 'Guildhall, Stadshuset i London'; 1749: 'Rådhuset . . (och) det där utmed 113^88 uppförda Stadshuset (i Göteborg)', jämför nyhögtyska stadlhaus, -keller, f ra. hotel de ville. Det forna Kastenhof i Sthlm (å Hotell j Rydbergs tomt) kallades, enl. vad som j uppgives, under 1600-till någon gång Norrmalms stadshus. Det moderna stadshusets (till exempel Sthlm, Trollhättan) uppgifter fyllas i regel ännu till en del av rådhuset; med de äldre stadshusen är (eller var) hotell- eller restaurationsrörelse förenad. - Om andra urgermanska ord för 'stad, urbs, oppidum' se borg, by och Tuna. Om ryska gorod, stad, se gård; om likbetyd: grekiska polis se politik, om grekiska dsty se Vist. En i öster vida spridd beteckning för 'stad' är fornslaviska mésto och så vidare; liksom latin nrbs och oppidum av ej fullt säkert fastställd härledning (se resp. Bern eker och Walde). Samin-doeur. uttr. för stadsanläggning saknas.
Källa: Hellquists (1922)