Synonymer till ort

substantiv [or‿t:]

Utforska synonymer och betydelser för ort

Betydelse:

stad, by (1), samhälle (1)
1

En bestämd plats, bebyggelse eller del av ett område.

samhälle lokalsamhälle by köping stad tätort

Bebyggelse

En ort betraktad som ett bebott samhälle, från mindre by till stad eller tätort.

plats ställe

Plats

En viss punkt eller lokal där något finns eller sker.

trakt omnejd

Trakt

Ett område eller en trakt kring en viss ort.

2

En plats eller positions bestämning på jordklotet.

läge på jordklotet position

Läge och position

Används om var en plats befinner sig geografiskt.

3

En underjordisk gång eller ett utrymme som drivits i en gruva.

gruvgång tunnel stoll schakt

Gruvutrymmen

Gruvtekniska benämningar på gångar och andra utgrävda utrymmen under jord.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ort.

auto_stories

Ort i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Syn: Id

  • Ställe, På hvad och han vara må.

  • Trakt, distrikt.

    Ex: provins. I hela orten föres klagan deröfver. Från alla orter häöras klagomål. Det är ortens sed. Ortens pris. På vår ort Förfoga sig till ort och ställe. - Deraf: Landsort.

  • Stad, fläck, köping.

    Ex: Ligten ort Förnämsta orten. Befäsgta orter. - Häraf: Hufvudort.

  • Rätt, embetsmyndighet.

    Ex: I utrrycken: Å högre ort, vid högre rätt. Å högsa ort, hos regeringen, hos konungen.

  • gruf.

    Utsprängd gång i grufvor, för att söka malm eller afleda vatten eller skadliga dunster.

  • i svenks myntvigt

    Hundradedelen af ett skålpund.

history_edu

Historik & ursprung för Ort

  • Substantiv

    1. ort, trakt, ställe, Erik XIV 1536: örter pluralis (även senare uppträdande pluralform, från nyhögtyska örter), 1614: ortar pluralis, J. Baner 1626: ort = äldre danska, från medellågtyska eller nyhögtyska ort, ställe hörn, vinkel, egentligen: spets och den/det (se Landsort) och etymologiskt identiskt med udd (se närmare den/det och) och med följ. — I betydelse 'gruvgång' från samma nyhögtyska ort det samma, egentligen: ändan av en horisontal gruvgång. — Med avs. på betydelse-utvecklingen till 'trakt, ställe' jämför fornslaviska město, ort, och så vidare (Berneker Et. Wb. 2: 51; dock ej alldeles säkert).

    Se även: ort 2

  • Substantiv

    2. ort, äldre svensk viktdel, ävensom äldre svenskt silvermynt (= 1/4 daler eller riksdaler), 1530, om mynt, Var. rer. 1538 det samma = äldre danska och danska, från medellågtyska eller nyhögtyska ort det samma, egentligen: en av de fyra delar, i vilka myntet delades av ett kors (jämför nyhögtyska myntnamnet kreuzer till kreuz, kors), utvecklat ur betydelse 'hörn' = ort l och udd.

  • Substantiv

    3. ort, ett sydsvenskt namn på iden eller (enl. uppgift) i somliga trakter på mörten. Av okänt ursprung. Medan iden är eftersökt, värderas däremot mörten alls icke som föda. Vore möjl. den senare betydelse den ursprungliga, kunde man tänka på lån från medellågtyska ort, vad som ratas som föda (av or-ât, till ur och äta).

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Ort

NEO Uttryckslexikon

  • på ort och ställe

    på den exakta platsen (för viss begivenhet)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för ort

Korsordslösningar för ort