Synonymer till planta

substantiv, verb [²plạn:ta]

Utforska synonymer och betydelser för planta

Betydelse:

ung planterad växt

— "en späd planta som måste skötas ytterst noggrant"

planta substantiv

En ung växt eller växtdel som kan planteras, till exempel en stickling, ett skott eller en grodd; även om en liten ört eller blomma i allmän betydelse.

växt stickling skott grodd stånd

Ung växt / förökningsmaterial

Avser en ung växt eller del av en växt som används för att odla vidare, särskilt sticklingar, skott och groddar.

ört blomma

Växtart / liten ört eller blomma

Avser planta i betydelsen en liten växt, ofta en ört eller blommande växt, utan fokus på förökning.

barn avkomma

Avkomma / barn

Används bildligt om ett barn eller en avkomling, alltså någon som har sitt ursprung i en viss person eller släkt.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för planta.

planta verb (mindre brukl.)

Mindre brukligt verb som betyder att sätta en växt i jorden eller i ett växtsubstrat, alltså att plantera något.

plantera

sätta i jorden

Används om att placera en planta, stickling eller annan växt i jord, rabatt, kruka eller liknande så att den kan växa vidare.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för planta.

auto_stories

Planta i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Växt, som ej har träd- eller buskstam.

    Syn: Ört

  • Ex: Planta i´n, se Inplanta.

    Syn: Plantera

  • Ung telning af en växt (äfven träd och buskar) som omsättes. Man har således Träd-, Busk-, Kålplanta, m fl.

  • fam. skämtv.

    Barn.

history_edu

Historik & ursprung för Planta

  • Substantiv

    planta = fornsvenska, senisl. = danska, medellågtyska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) (engelska plant) = fornhögtyska pflanza (nyhögtyska pflanze), från latin planta; alltså ett av de många gamla (före den tyska ljudskridningen inkomna) latinska lånorden från trädgårdsodlingens område. — Härtill: plantera = fornsvenska; jämte fornsvenska, äldre nysvenska planta = danska plante, medellågtyska planten, fornhögtyska pflanzôn (nyhögtyska pflanzen), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) plantian (engelska plant), av latin plantāre, varav sannol. substantiv planta är en nybildning; alltså egentligen: jämna jorden för sådd eller plantering, besläktade med plānus, jämn (se plan).

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för planta

Korsordslösningar för planta