Utforska synonymer och betydelser för skena
Betydelse:
— "tåget går på skenor"
skena substantiv
En lång, smal och hård del som fungerar som stöd, styrning eller avgränsning. Ordet används både om delar i spårsystem, om en profil/list i metall eller trä, och om en medicinsk stödanordning för ben eller arm.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för skena.
skena verb
Att plötsligt fara eller rusa iväg med stor hastighet, ofta ohejdat eller utan kontroll. Används om personer eller djur som ger sig av snabbt och hastigt.
dras med i en plötslig rörelse
Om att kastas eller slungas in i en skenande rörelse, där något far fram okontrollerat och snabbt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för skena.
Skena i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Låångt, mer eller mindr smalt, tunt och jemnbredt stycke af enmetall. Deraf Jern-, Hjusken. Belså med skenanor. Slå skenanor påett hjul.
-
Säges om häst, då han emot ryttaresn eller den körandes vilja i vildt språng blindvisa ilar framåt.
Historik & ursprung för Skena
-
Substantiv
2. skena, substantiv, fornsvenska skena i arm-, gulskena, även: skenben = danska skinne, från medellågtyska schene, skena, skenben, och i nyare tid även påverkat av det identiska nyhögtyska schiene (av fornhögtyska scina) = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) scinu (engelska shin}, av urgermanska *skinö-; besläktade med de inhemskt nordiska svenska dialekt skener, skridskor (åtm. förr allmänt, i sht i Götal.), norska skina, liten skiva, skima, stor skiva ~ skeima, skeina, större tunn platta, egentligen: det kluvna, n- och m-avledning av urindoeuropeiska roten ski, klyva, i sked, skida och så vidare; se för övrigt dessa ord. Från urgermanska språk: franska échine, ryggrad. — En avledning på -n av samma rot är även äldre nysvenska, fornsvenska skena, sår (tillfogat med vapen), skråma = fornisländska, norska skeina; jämte svenska dialekt skäin(a), lätt såra, fornsvenska skena = fornisländska skeina, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sccénan, av urgermanska *skainian (med påverkan av de ord för 'snedhet' och den/det, som behandlats under skena 1). - Härtill: skenben, 1580-till: skene-, fornsvenska skin- och skinuben = danska skinneben, från medellågtyska schenebein = nyhögtyska schien-bein, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) scinbdn (engelska shin-bone).
-
E
1. skena, löpa vilt åstad (särsk. om hästar), L. Petri (om häst), förr även: studsa tillbaka och den/det (skena a/"), glida åt sidan eller i orätt riktning (till exempel 1740); ipf. förr stundom skente = norska skjena, skina, fara i väg, särsk. i sned riktning, danska dialekt skjenne (det samma som i svenska), av urgermanska *skinön, löpa snett, avljudsform till norska skeina, flyga snett eller lutande, glida åt sidan, skeima, se snett och förstulet, rot-besläktade med latin sccevus, vänster, grekiska skaiös det samma, av *skai-uo-; se även under skeka, skev samt skena 2 (slutet).
Källa: Hellquists (1922)
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Två ystra hästar från Lannäslunds skolor i Jakobstad skenade på annandagen vid 14.20-tiden iväg mot en hägrande frihet.