Synonymer till lott

substantiv [låt:]

Utforska synonymer och betydelser för lott

föremål som används för att göra ett slumpmässigt val, lottsedel

det som tilldelas någon (genom arv eller på annat sätt)

En numrerad lott eller den slumpmässiga dragning som avgör vem som vinner.

Lottsedel eller lottnummer

Avser en lott som deltar i ett lotteri, eller numret som identifierar den.

Dragning genom lottning

Avser ett urval eller en vinnardragning som sker slumpmässigt.

Det som tillfaller någon, vare sig det är en del av något, ett livsöde eller en uppgift.

Andel eller mängd

Den del eller mängd som tillkommer eller tilldelas någon.

Livsöde eller öde

Det liv eller den tillvaro som någon får eller måste finna sig i.

Tilldelad uppgift

En uppgift eller roll som faller på någon att utföra.

Ett avgränsat stycke mark, ofta en mindre odlingsyta.

Avgränsat stycke mark

En mindre markyta, exempelvis en odlingslott eller ett litet jordstycke.

Vi har inga motsatsord för lott.

auto_stories

Lott i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Särskilt öfverenskommet föremål, som användes vid lottning, för att dymedelst afgöra något emellan flera särskilta personer eller ting.

Ex: Lotterna, hvartill användes numererade papperslappar, lades i en pung, ur hvilka hvar och en drog en lott Draga lott Kast lott om något, genom tärningskast afgöra något vid lottning. Lotten har fallit på honom, han har fått den afgörande lotten.
Del af något, som genom lottning skiftas eller blifvit skiftadt emellan flera. Skifta lösegendom i lotter. Gården har fallit på hans lott Få något utom lott och byte, utom hvad som faller på ens lott. Hvar och en fick på sin lott 1000 Rdr.

Syn: Del, Andel, Anpart
fig.
Hvad som af ödet blifvit någon förelagdt. Det är hans lott att lida. Lidande är hans lott Vara nöjd med sin lott
Syn: Lottsedel

history_edu

Substantiv
lott, fornsvenska luter, loter, lott, del, andel = fornisländska hlutr, danska lod det samma, fornhögtyska (h)luz med, andel, jämte medellågtyska lot, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hlot n. (engelska lot); av urgermanska *hluti- (*hlutu-?) *hluta-; i avljudsförh. till gotiska hlauts med, lott, arvedel, fornisländska hlautr, lott, fornsaxiska hlôt, fornhögtyska (h)lôz (nyhögtyska loos); till urgermanska verbet *hleutan = ljuta, få på sin lott. Hit hör även fornisländska hlaut n., offerblod (använt vid spådomar), jämför betydelse 'spådom' hos fornhögtyska (h)lôz (se ljuta). Ovisst ursprung. Enl. Zupitza Gutt. södra 119 besläktade med lettiska kl'ūt, bliva, lyckas, kl'ūtas, öde, litauiska nekliútas, olycka. H. Pedersen Ark. 24: 300: till latin claudo, sluter (jämför till betydutveckl. under lycka 4). Helt annorlunda Schrader KZ 30: 475 med flera: grekiska kládos, gren, kvist (se hult), här om sådan, använd vid lottning. — Från urgermanska språk (*hlut-): franska lot, italienska lotto; se lotteri. — Härtill verb lotta, fornsvenska luta, lota = fornisländska hluta, medellågtyska lut(t)en.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

Se vår korsordssida för lott