Utforska synonymer och betydelser för åker
Betydelse:
— "åker och äng"
Betydelse:
— "de åkte bil till Stockholm"
— "de åkte skidor i Åre"
— "de åker till England i morgon"
ngn åker (med) ngt
Betydelse:
— "boken åkte i golvet"
ngt åker RIKTNING
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för åker.
Åker i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
utan plur.
Odld jord, som brukas för sädesodling. Skifta åker och äng. Säden står ännu på åkerneutrum Köra åkern ell. köra i åkerneutrum Körsel i åkerneutrum Arbete på åkerneutrum Lägga till åker, uppbruka (ängsjord och så vidare) till åker. (figurligt familjärt ord eller talesätt) Det ä'r min hans &genus commune; både maskulin och feminin) åker och äng, det är min födkrok, det jag lefver af.
-
Viss afskild del eller lott af sådan jord.
Ex: Plöj,a beså en åker Råg-, Korn-, Hveteåker, o. s. v.
-
Syn: Åkerteg
Historik & ursprung för Åker
-
Substantiv
åker, i många götal. dialekt och på Gotl. även aker (ager), fornsvenska åker (oker), āker, akker av äldre fornsvenska ăker = fornisländska akr, norska aaker, danska ager, gotiska akrs, fornsaxiska, fornhögtyska ackar (nyhögtyska acker), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) æcer (engelska acre; vanl. dock field = fält), av urgermanska *akra- = indoeuropeiska *agro- i latin ager, åker, grekiska agrós, åker, fält, sanskrit ájra-, fält, äng, och den/det, armen. art, fält, åker (H. Pedersen). Alltså ett urgammalt indoeur. ord, vanl. och säkerl. med rätta tolkat som en r-avledning till roten ag i betydelse 'driva' (i latin agere = åka), alltså: 'ställe dit boskapen drives, betesmark' (jämför nyhögtyska trift det samma till treiben, driva); bildat som till exempel läger: roten legh, säter : roten sed och så vidare; eller, mindre sannol., urspr. abstrakt: körande framför plogen. Dock, enl. Brugmann Grundr. II2. 1: 354, till grekiska (homer.) ágrē, gripande, fångst, alltså: mark som man tagit i besittning; föga sannolikt. — Det långa a, som förutsattes av de nysvenska och nno. formerna, har, liksom i åka, sekundärt uppkommit genom förlängning i uddljud (jämför orm, ost). — Ofta i ortnamn, icke sällan som beteckning för en helig åker, en kultplats, såsom Frigges-, Frös-, Odens-, Tors-, Ulleråker, möjl. också fornsvenska Jun-, Jonaker, nu Jönåker(s härad) Södermanland och Enåker(s by och sn) Uppl. (jämför v. Friesen Meddel. från N. Smål. Fornm.-för. 1915 södra 8 f. [med samma tolkning av första leden som för Jönköping; se den/det och], Jungner Gudinnan Frigg och Als härad södra 350), motsvar. norska Frøsaaker, Frøisaaker, Onsa(a)ker, Ullensaker, Ulsaaker och (i Bohusl.) Ulleråker (Ullarakr), forndanska þōrsaker och möjl. Baldrsaker; se bland av M. Olsen Hed. Kultm. 1: 87 f., 98 f., 207, Bråte Fornv. 1918 södra 211 f., Wessén NoB 1921 södra 126 och om Friggeråker Vgtl. (två ggr) särskilt och utförligt Hugo Jungner Gudinnan Frigg och Als härad södra 3 f. och för övrigt passim (Uppsala 1922). I Mälsåker, fornsvenska Mæli(r)saker, ingår namnet på Mälaren (se den/det och). Lägenheterna Glaåker ha väl fått sitt namn från sjön Glaåkern och ej tvärtom; i så fall ingår här icke substantiv åker (varom E. Noreen NoB 1922 södra 1). Se även Vingåker. — Avledn.: svenska dialekt ä(c)kra, åker i linda, även: inhägnad liten äng (vartill gårdn. Äckre Vgtl.) = fornisländska ekra, odlat land, norska ækra, trädesåker, av urgermanska *akriōn; ävensom fornsvenska akarn, ollon = svenska dialekt och så vidare (se ollon). — Från ortn. på Åker- utgå en del svenska familjenamn, bland av Åkerhielm, vid adlandet ombildat av stamfadrens namn Agricon(n)ius (från Skäggesta i Åkers sn Södermanland, till grekiska agrós, åker, och kónnos, skägg).
Källa: Hellquists (1922)