Synonymer till kunna

Förmå, vara i stånd, i tillfälle att göra något.

Ex: Säges både i fysisk och andlig mening. Barnet kan ej gå ännu. Jag kan icke sofva. Det kan jag nog göra. Man kan ej allt hvad man vill. Han kan ej akta penningar. Man gör så godt man kan, och ej som man vill. Den som det kunde! Det kan icke hjelpa. HYan kan oroa oss så mycket han vill. Jag kan ej tro det. Ej kunna annat än, ej förmå afhålla sig ifrån, t. ex.: Jag kundeej annat än skratta, när jag fick se honom. Hvad kan jag dertill? hvad kan jag dervid uträtta? hvad förmår jag detill?

Förstå, veta, äga färdighet, skicklighet, insigt, kännedom i lyrke, kosnt, vetenskap. Han kan ingenting, har ingenting lärt. Han kan hvarken läsa eller skrifva. Det är en karl, som kan något! han vet, förstår mycket, har mycken insigt, färdighet.

Ex: Kunna ett språk. Kunna latin, grekiska, Kunna sin lexa, hafva lärt sig den. Kunna en visa, kunna sjunga den utantill. Kunna méd något, förstå, känna, eta, huru med något tillgår, huru man bör förhålla sig med en sak. Kunna méd att, förstå sig op att, t. ex.: Hon kan litet med att trolla. Han kan ej med att föreställa sig. Ej kunna méd, äfv. ej tycka om, ej tåla, t. ex.: Jag kan ej med smilande menniskor. Han kan ej med slisk. Kunna väl med någon, väl förstå sig på att behandla honom.

Kunna är även ett hjelpverb och uttrycker i allmänhet begreppet af möjlighet. Det kan lätt hända, att han kommer igen nästa vecka. Det är någonting, som icke kan hända. Det kunde lätt inträffa, att . . . . Han kunde lägga sig att dö. Hvem hade kunnat tro det? Det kan icke annat vara. Detta kan tolkas på flera sätt. Det kan gå an. Jag vill ge ett exempel, som kan lära . . . . Man hade väl kunnat undvara det. Det går som det kan, så der, nästan illa. Det kan ej annat än följa deraf, att . . . . Han kom komma han får, må komma. Det kan så vara, det må så vara, det är en annan sak.