Synonymer till må

verb [må:]

Utforska synonymer och betydelser för må

Betydelse:

får

— "talan må ej föras mot juryns beslut"

ngn må VERB

må

Används om hur någon mår eller befinner sig fysiskt eller psykiskt; motsvarar ungefär att känna sig på ett visst sätt eller att ha en viss hälsa/ett visst tillstånd.

känna sig stå till

befinnande

Uttrycker det allmänna tillståndet hos en person: hur man känner sig, hur man är för dagen, eller hur kroppen/psyket fungerar.

ha det bra trivas njuta

ha det bra

Avser att må väl, vara i god form eller uppleva trivsel, välbefinnande och njutning.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för må.

må

Hjälpverb som används dels i betydelsen 'få/vara tillåten att', dels i betydelsen 'bör/vara rekommenderad att'; även i äldre eller stiliserad användning som uttryck för plikt eller sannolikhet.

kunna få äga rätt att

tillåtenhet och möjlighet

Används när någon har rätt, tillstånd eller möjlighet att göra något. Här ligger fokus på behörighet eller praktisk möjlighet snarare än plikt.

månde måtte

äldre eller dialektal form

Äldre, dialektal eller arkaiserande användning av verbformen må, där ordet förekommer i fasta eller stilpräglade uttryck och inte är vanligt i modern standardsvenska.

bör måste

pliktsinne och rekommendation

Används när talaren uttrycker att något är lämpligt, rimligt eller nödvändigt att göra; ligger nära normativt 'bör' eller starkare 'måste' beroende på sammanhang.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för må.

history_edu

Historik & ursprung för Må

  • Verb

    1. må, hjälpverb, fornsvenska magha (mogha, mugha), pres. mā, yngre även māgh, ipf. māt(t)e, enstaka i yngre fornsvenska mādhe, hava styrka eller makt, förmå, kunna (bland av för att uttrycka antagande), torde, vara berättigad, få, böra, vara nödsakad, motsvarande fornisländska mega (ipf. mátta), äldre danska muge, nda., med efter ipf. och part nybildad infinitiv, maatte (jämför äldre nysvenska måtta som infin., till exempel Karl XII i brev 1702), gotiska magan (pres. mag, ipf. mahta), fornsaxiska mugan, fornhögtyska magan, mugan (nyhögtyska mögen), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) pres. mæg (engelska may), ett samgermanskt pret.-presens (med avljudsformerna maᵹ-, muᵹ-, meᵹ-), besläktade med fornslaviska mogą, mošti, kunna, förmå, grekiska mèkos n., mēkhanḗ f., hjälpmedel (se mekanik) med flera; se för övrigt makt, förmå, förmögen, måfå, möjlig och följ.

    Se även: må 2

  • Verb

    2. må (väl, illa och den/det), fornsvenska magha; samma verb som föreg. I äldsta nysvenska ännu stundom måga, till exempel A. Oxenstierna: Jag och din moder måge . . så tämelig; med det gamla ipf. måtte, till exempel Bib. 1541: wi måtte wel vthi Egypten; senare med ipf. mådde efter nå : nådde, tro : trodde och så vidare

    Se även: må 1

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Må

NEO Uttryckslexikon

  • det må jag (då) säga!

    det förvånar mig verkligen!

  • du må tro att...

    du kan vara säker på att...

  • må så gott!

    ha det så bra! — ofta som avskedsfras

format_list_bulleted Exempelmeningar

Betydelse 1
  • •
    Kim mår illa.
Betydelse 2
  • •
    Till sist... må bäste artist vinna.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för må

Korsordslösningar för må