Synonymer till månde

månde, numera i sht. med arkaistisk eller skämtsam anstrykning, i till exempel vad månde detta betyda? vad månde varda av detta barnet? evad det vara månde; egentligen ipf. till ett icke uppvisat fornsvenska hjälpverb (pret.-presens) *mona, vartill fornsvenska pres. mon, mun (jämför månntro), ipf. monde, monne jämte mande, med a från pres. man (jämför nedan och se månne) = fornisländska munu (egentligen 3 p. pluralis pres.), pres. mon, mun (fno. ofta man), ipf. monda, mynda med med, danska monne (föråldrat). Samma verb är fornsvenska mona, minnas, komma ihåg (pres. mon) = fornisländska muna (pres. man, ipf. munþa, senare: munda), gotiska gamunan, erinra sig, pres. man, tror, ipf. munda (jämte munan, vara i begrepp, vilja, ipf. munaida), fornsaxiska munan, mena, tro, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) (pres. mon, man), ämna, gemunan, erinra sig. Egentl. ett gammalt pret.-presens, varav formen man är identisk med grekiska mémona, ämnar; jämför latin memini, erinrar mig; besläktade med sanskrit manutē, manati och så vidare, tror, menar, grekiska mimnḗskō, erinrar, fornslaviska minją, mĭněti, tänka (= urgermanska *munēn) och så vidare, till roten men, tänka; se för övrigt mana, minne, mån 1, 2. — Ordet betyder i fornsvenska och fornisländska: tänka, ämna, vilja, vara nära att, måste, skola, månde, torde med med; men undantränges i äldre nysvenska efter hand av andra verb; om betydelse-utvecklingen se Björkstam Mod. bjälpv. södra 107 f. — I nysvenska månde ha de fornsvenska växelformerna monde och mānde (av mande) sammansmält; jämför Kock Sv. lm. XIII. 8: 7. — Se för övrigt månne.