Utforska synonymer och betydelser för känna

känna substantiv

Substantiv som syftar på själva förmågan eller handlingen att uppfatta något genom beröring och känsel, alltså att kunna känna temperatur, textur, tryck eller smärta.

Känsel och beröringsförmåga

Används om förmågan att registrera intryck via huden och nervsystemet, eller om känslan i händer och kropp när man berör något.

Taktile förnimmelse

Mer formellt eller specialiserat språk för själva sinnesintrycket av att känna något med huden, ofta i medicinska eller beskrivande sammanhang.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för känna.

känna verb

1

Att uppfatta något med sinnena, särskilt genom att märka, erfara eller uppleva en yttre företeelse.

allmän sinnesuppfattning

När känna betyder att förnimma eller uppfatta något med sinnena i bred bemärkelse, till exempel en känsla, ett intryck eller en iakttagelse.

smaksinne eller luktsinne

När känna används mer specifikt om att förnimma smak eller lukt.

2

Att beröra, ta på eller undersöka något genom fysisk kontakt, ofta för att känna efter form, yta eller läge.

direkt beröring och undersökning

När känna betyder att röra vid eller ta på något för att undersöka, pröva eller känna efter.

trevande beröring

När känna används om att söka med händerna, osäkert eller försiktigt, utan att se tydligt.

3

Att känna någon eller något genom personlig bekantskap eller genom att umgås med personen.

personlig bekantskap

När känna betyder att vara bekant med någon, ha en personlig relation eller umgås med personen.

4

Att känna till något, ha kunskap om det eller vara förtrogen med en person, sak eller fråga.

kunskap och förtrogenhet

När känna betyder att veta, känna till eller ha kännedom om något, ofta i betydelsen att vara insatt.

5

Att ha en kroppslig eller psykisk känsla, till exempel smärta, hunger, oro, glädje eller annan inre upplevelse.

kroppslig eller mental känsla

När känna används om att uppleva ett inre tillstånd, särskilt något som känns i kroppen eller själen.

6

Att känna på ett känslomässigt plan, till exempel kärlek, medlidande, rädsla, sorg eller sympati.

känslomässig erfarenhet

När känna betyder att uppleva en känsla eller emotion, ofta riktad mot någon eller något.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för känna.

auto_stories

Känna i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Med känselsinnet emottaga intryck af något yttre eller inre; erfara. Känna någons hand i sin.

    Ex: Känna tryckningen af ett finger. Det kännanes hårdt. Klädets kännanes fint. Känna hetta, köld, smärta, värk, sveda. Känna hunger och törst. Han kännaner, att han är nära döden. Känna hos sig en vedervilja för någon. (Fam.) Känna på sig, hafva aning om, förutse, t. ex.: Jag kännaner på mig, att det blir fult väder.

  • Erfara intryck även genom andra sinnen än känseln. Känn, huru det smakar, försök huru &genus commune; både maskulin och feminin Känn på detta vin, smaka på &genus commune; både maskulin och feminin

    Ex: Känna lukten af något. Jag kännaner på lukten, att . . . . Det kännanes sött, bittert.

  • Med hand, finger beröra.

    Ex: Känna i fickorna på någon. Känna någon på pannan. Känna någon på pulsen, med handen undersöka beskaffenheten af ens puls, äfv. (fig. fam.) strängt pröfva något. Känna höns, undersöka, om höns skola värpa. Känna èfter, med handen undersöka; säges äfv. i fråga om smak och lukt, t. ex.: Känn èfter, hurudant vinet är. (Fig. fam.) Känna èfter någon, noga pröfva, hålla efter honom. Det kännaner èfter, kostar på, t. ex.: Ett sådan arbete kännaner efter. Känna för sig, känna sig fö´r eller fö`re, med händerna undersöka, hvad man har framför sig, der man går fram (t. ex. i mörker); (fig. fam.) utforska ens sinnelag, stämning, tänkesätt, göra sig underrättad om ställningar och förhållanden, för att veta, hvad man har att rätta sig efter. Känna på, beröra, taga på. Känna på´, undersöka, försöka, probera, smaka, lukta på; se äfv. Känna èfter. Känna på sig, med handen undersöka sin kropp. Känna å´t, se Känna èfter. -

  • bibl.

    Hafva köttslig beblandelse med. Adam kände Eva.

  • Till följe af förutgången erfarenhet hafva föreställning om person eller sak. Jag kännaner honom icke.

    Ex: Känna någon blott till namnet, till utseendet.Lära känna någon, göra dess bekantskap. Känna någon för hederlig karl, anse honom derför.

  • Känna ell.

    Ex: Känna igén, se Igenkänna. Känna någon på gånen, på målet. I lyckan kännaner han sig ej. glömmer sig, glömmer hvem han är. Känna någon för en annan, taga honom för en annan. Ej känna någon ifrån en annan, ej kunna skilja emellan dem. Känna miste, misstaga sig.

  • Veta, förstå, kunna inse. Han kännaner allt hvad som passerar. Jag kännaner ingen, som kan det. S vidt jag kännaner. Jag kännaner en utväg, som skall hjelpa oss ur denna förlägenhet. Jag kännaner ej, huruvida det är sant. Den saken kännaner han i grund. Jag kännaner, att jag har orätt. Gifva till känna, se Tillkännagifva.

    Ex: Känna ti´ll, veta, hafva kunskap om, insigt uti. Dessa rykten kännaner jag ej till. Latin kännaner han ej till.

  • Erkänna, bekänna.

    Ex: Han kännaner ingen annan läg än sin egen vilja.

  • Erfara, röna. Han skall snart få känna verkan deraf. jag kännaner hos mig ett begär att . . . . Djupt känna en förlust.

  • Syn: Frikänna

  • Hysa känslor. Känna mycken ömhet för någon. Jag kan ej beskrf. va, hvad jag kännaner för dig.

  • Hafva insigt angående sitt eget väsendes beskaffenhet. Känn dig sjelf, undersök och ut-. forska din natur, dina böjelser, fel, och så vidare

  • Erfara en känsla af något kroppens eller själens befinnande.

    Ex: Känna sig väl, svag, matt, lycklig, olycklig, nöjd. försagd.

  • Känna ti´ll sig, igenkänna ort, ställe, omständigheter, förhållanden.

    Ex: Känna sak är så god som vittnad, bekännelse är lika fällande som vittnesmål (af Känna, i bem.: erkänna, bekänna). - Antager stundom adjektiv natur, t. ex Väl, illa känna En illa känna menniska. - Substantivt säges. Kännae och okände.

    Syn: Vidkännas

history_edu

Historik & ursprung för Känna

  • Adjektiv

    känna, fornsvenska kænna, låta veta, undervisa (jämför fornsvenska kænnifaþir, lärare, kænnipilter, lärjunge), igenkänna, märka, erkänna, tillerkänna, hava köttsligt umgänge med (jämför gamla bibelövers.) med med = fornisländska kenna ungef. det samma, danska kende, känna, gotiska kannjan, göra bekant, medellågtyska kennen, fornhögtyska -kennen (nyhögtyska kennen), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cennan (engelska ken från nord.); av urgermanska *kannian, med dels kausativ och dels intensiv betydelse (såsom till exempel bränna); till kunna. — Giva till känna = danska give til kende, efter medellågtyska to kennen geven, egentligen: giva att veta. — Härtill avledning känsel, till exempel Schroderus 1626 (i uttr. bära känsel på) = fornisländska kensl och äldre danska kendsel (i motsvarande uttr.); och känsla, äldre nysvenska bland av i betydelse känsel, till exempel Bib. 1541, känning, eller, liksom i fornsvenska kænsla, kännedom, kunskap, till exempel Bib. 1541, Schroderus; i modern betydelse väl först under 1700-till, till exempel Serenius = fornisländska kensla, undervisning, tillerkännande med med — Kännedom, se dom 2. — Kännspak (mest dialekt), som lätt känner igen, fornsvenska kænnispaker = norska kjennespak, till adjektiv spak i den äldre betydelse 'klok, förståndig'.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Känna

NEO Uttryckslexikon

  • ge sig till känna

    meddela sin närvaro

format_list_bulleted Exempelmeningar

Betydelse 1
  • Man lär känna ungdomar från hela stan.
  • -Jag känner Eva sen många år.
Betydelse 2
  • Jag kände doften av nybakat bröd.
Betydelse 3
  • Fall 13: Flicka, 10 veckor, söker för övre luftvägsinfektion, och läkaren tycker sig känna en tumör.
Betydelse 4
  • Vore jag Andreas Carlgren skulle jag också känna oro.
Betydelse 5
  • Även idag, säger Goldman, finns sjukdomar som vi inte känner orsaken till men där kommande generationer kan komma lösningen på spåren.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för känna

Korsordslösningar för känna