Synonymer till finna

Påträffa något, som förut varit doldt. Han har funnit ennedgräfd skatt. Af denna bemärkelse substantivet Fynd.

Syn: Hitta, Påträffa

Träffa någon eller något, vare sig att man söker eller ickesöker. Han fann honom på vägen. Jag fann honom vid bordet. Jagfann honom icke hemma. Jag fann papperet liggande i byrån. (figurligt familjärt ord eller talesätt) feminin någon, feminin tillfälle att hämnas på någon, till exempel: Jag finnanerdig nog; du skall icke slippa undan.

Ex: Finna fö´r sig, träffa någon före sig på ett ställe. Finna igén, på´, se Ingenfinna, Påfinna.

Syn: Anträffa, Träffa

Öfverraska. Man fann honom färdig att rymma. Jag fann en tjuf gömd i rummet. (figurligt) feminin någon med ett brott, beträda honom dermed. feminin på´,

Syn: Påfinna, Träffa, Anträffa, Pågträffa, Påfinna

säges med hänseende till det tillstånd, hvari en person eller sak befinner sig i det ögonblick, då man träffar, undersöker dem, och så vidare Jag fann henne sofvande. Jag har funnit honom sjuk och utblottad på allt. Vi funno huset alldeles utplundradt. Vi hafva funnit hans affärer i godt skick.

Syn: Befinna

Ex: Finna hjelp hos någon. Finna nöje, smak i något. Han bör vänta sig att finna många svårigheter i detta företag. - Brukas i samma mening äfv. med person till objekt, t. ex.: Ni skall i honom finna en sträng domare, men trogen vän. Finna en beskyddare, hjelpare. Finna nåd för ens ögon, behaga honom. Finna sin räkning, fördel i något, finna det för sig fördelaktigt. Detta rykte finnaner ingen tro, ingen tror det.

Medelst tankfeförmågan utfinna.

Ex: Finna lösningen af ett problem, lordet till en gåta. Finna ett medel, en utväg. Han har funnit konsten att förlika allas sinnen. Finna sak med någon, taga något till förevändning att komma i tvist med någon. Finna på´,

Syn: Påfinna

Ex: Finna skäl att göra något. Finna tiden lång, hafva ledsamt. Finna för godt, anse nyttigt, tjenligt; akta nödigt,besluta.

Inhämta, lära känna, få veta.

Ex: jag finnaner af ert bref, att . . . .

Inse, märka, röna.

Ex: Nu finnaner jag rikitigheten af hans omdöme. Jag kan ej finna, att han har rätt i den punkten. Så mycket jag kan finna, är han oskyldig. Det kan jag icke finna

Befinnas.

Ex: Han fanns villig, att . . . .

Vara, till exempel: De finnas, som tro; ingenting finnes (äfv.fins) så gement som dessa beskyllningar. Det finnanes deruti icke minsta tecken till sanning. Det finnanes hos hoom både godt och ondt.

Ex: Finna sig väl, illa af något. Finna sig böjd att . . .

Syn: Befinna sig.

Icke blifva förlägen, ej bringas ur fattning; vara fintlig; hafva nödig sinnesnärvaro att svara på ett sätt, hvarigenom man ej blottstller sig. Han blef öfverraskad, men fann sig genast.

feminin sig i något, vara nöjd, belåten med, tåligt fördraga något. Han finnaner sig i allt. Man måste veta att feminin sig i olyckan, i sitt öde.

Ex: Finna sig i verlden, skicka sig efter tiden, foga sig efter omständigheterna. Finna sig vid, vara nöjd, belåten med, t. ex.: Det finnaner jag mig vid, det är jag nöjd med.