Synonymer till yster

yster, Linné 1739: ystre (om renar), Sahlstedt 1773, Växiö 1781, Kellgren, Adlerbeth, Geijer, i litter. vanligt först på 1800-till, jämför Verelius 1664: 'then ysta och bistra galten'; 1680-till: 'O ysta Lesbides'. Snarast en nybildning på -st av yr, alltså urspr. *yrster med i dialekt i dylik ställning vanligt bortfall av r (eller assimilation av rs till ss). Yster förhåller sig till likbetyd. svenska dialekt yrsker (örsker) som norska villstr det samma till svenska dialekt villsk. Jfr även danska vilter, yster, vars r liksom i yster urspr. är nominativ-märke, men sedan kommit att tillhöra stammen; jämför under nyter. Möjligt men mindre sannolikt är, att yster närmast bildats till neutr. yrs(k)t (med bortfall av k i konsonantgrupp), såsom svenska dialekt anter, ivrig, till ant, skyndsamt, brått = fornisländska annt i uttr. e-m er annt, jämför norska anta, hasta, till annast um, syssla med (se ansa, and 2). Av betydelse-skäl kan yster ej gärna föras samman med fornisländska yss, larm, norska ysja, myllra fram, äldre danska ysse, fara fram. — Däremot säkerl. ej, med Noreen V. språk 4: 105, av ett *öster = fornisländska ǿstr, upphetsad (till ǿsa, upphetsa, sätta i häftig rörelse, kausativum till norska asa, st. verb, brusa, jäsa med med, av urgermanska *jasan, jämför jäsa och os 1 slutet); med y av ø̄ såsom i hyska och så vidare och med förallmänligande av nomin.-änd. r som i nyter. Till fornisländska ǿsa och så vidare skulle någon möjl. också vilja föra det av Rietz södra 854 från Smål. anförda ösken, vild, yr, förryckt, jämför norska øs, øsen i samma eller likn. betydelse Men säkerl. hör även detta ösken samman med ör (yr), med det ovan nämnda särsk. i Smål. vanliga bortfallet av r före s (eller assimilation av rs till ss), och förhåller sig till ö(r)sk(er) som ilsken till ilsk(er) eller som svenska dialekt älsken till fornisländska elskr (se älska). Örsker är för övrigt bildat av ör som svenska dialekt ilsk(er) till ill eller villsker till vill.