Synonymer till munter
Utforska synonymer och betydelser för munter
Betydelse:
— "stämningen i laget var munter efter segern"
swap_horiz Motsatsord
Munter i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Som är vid lifvadt, upprymdt lynne. Innebär en lägre grad af Glädje. Vara maskulin När han är maskulin, är han ganska treflig. Säges äfven om sak, till exempel: Muntert lynne, maskulin sinnesstämning. I sina muntra år, i sin ungdom.
Syn: Glad
-
Muntrande, roande, rolig. En maskulin sällskapsmenniska. maskulin och lustig.
Ex: Munter berättelse. Muntert gille, kalas.
Syn: , Rolig
Historik & ursprung för Munter
-
Adjektiv
munter, Wexionius 1688 och så vidare i betydelse 'vaken, livlig', vilken betydelse kvarlevde in på 1800-till = danska, från nyhögtyska munter, av fornhögtyska muntar, munder, ivrig, vaken, livlig; motsvarande litauiska mandrùs, mundrùs, lettiska mundrs i samma eller liknande betydelse, fornslaviska mądrŭ, vis; jämför gotiska mundrei, mål, avledning av ett gotiska adjektiv *mundrs; besläktade med gotiska mundôn, ha sin uppmärksamhet riktad på, betrakta, fornisländska munda, sikta och den/det, mundr med och mund n., tid, fornsvenska miþmunde, tiden mellan middag och 'non' (kl. 3 efter med), och väl även grekiska manthánō, lär sig, erfar (se närmare under förmyndare), till en utvidgning av indoeuropeiska roten men, tänka på (i minne). Adjektivet betyder alltså egentligen 'uppmärksam', varur 'vaken, livlig'. — Ordet stämplas av Hof 1753 som en germanism för qvick. — Muntergök, Törneros 1824, som spelterm 1847. — Med romansk ändelse: muntration, vard., Braun 1844, Hagberg 1849 och så vidare I dialekt även muntraktion.
Källa: Hellquists (1922)