Synonymer till vild

vild, fornsvenska vild- = danska vild, från nyhögtyska: medellågtyska wilde eller nyhögtyska wild = gotiska wilþeis, otamd, vild, fornsaxiska, fornhögtyska wildi, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wilde (engelska wild) det samma, fornisländska villr, vilse och den/det, fornsvenska vilder (stam vill-; se vill); av urgermanska *wilþia- av *welþia- = indoeuropeiska *u̯elti̯o- = jymriska gwyllt, vild, öde. Enl. andra besläktade med ryska viljatĭ, springa hit och dit, eller, föga troligt, avljudsform till nyhögtyska wald, skog. Med avs. på deklinationsväxlingen (ia- och a-stam) jämför till exempel blid, blöd, fast, sen, svår, tunn, tät, öd- i ödmjuk. Ett minne av ia-stamsböjningen kvarlever i villebråd (se den/det och); se även under villrådig. Jfr vilt. — Vilt främmande = danska vildfremmed, efter nyhögtyska wildfrémd, en förstärkande bildning av samma slag som steinfremd (jämför stenrik och så vidare); knappast däremot, såsom antages av till exempel Falk-Torp, tavtologiskt, till wild i betydelse 'främmande'. — Vildbasare, 1753, till verbet basa i betydelse 'rusa'; möjl. ombildning av ett vildbasse, vildsvin (se basse), jämför danska vildbasse, vildsvin, men i norska 'vildbasare'. Jfr O. Högberg med flera: vildbase. — Även vildbatting (se batting 2) och i äldre nysvenska stundom vilting. I nyhögtyska i samma betydelse wildfang, med gamla anor (redan och 1500), jämför svenska dialekt villfång n. till exempel Ydre; i nyhögtyska förr även om jaktbyte, särsk. fångna vilda falkar, som voro svåra att tämja; väl den ursprungliga betydelse — Vilde, Rob. Crus. 1752: min wilda (som dativobjekt), 1773: vildarne, under 1700-till ofta i stället vill- till exempel Swedberg 1732: willarna, Kalm 1750 (samme förf. har även vild-), Bergklint 1792 med flera, från (eller efter) nyhögtyska (der) wilde, substantivering av vild; jämför danska (en) vild. I politisk betydelse åtm. slutet av 1880-till till exempel Lunds Veckobl. 1887, Vårt Land 1894 (om C. Treffenberg), i båda fallen med citationstecken, även från nyhögtyska (och 1850). — Vildsvin, fornsvenska vilsvīn = danska vildsvin, nyhögtyska wildschwein. I fornsvenska även villesvīn = fornisländska villisvín, vars första led motsvarar stammen i gotiska wilþeis. En urgammal ganska spridd beteckning företrädes av nyhögtyska eber, jämför latin aper (möjl. med a efter caper, bock), ävensom (med v- av omstridd natur) fornslaviska veprĭ; se närmare Eberhard.