Synonymer till yr
Utforska synonymer och betydelser för yr
Betydelse:
— "hon blev alldeles yr i huvudet av karusellturen"
Betydelse:
— "snön yrde"
ngt yr
yr adjektiv
Yr i betydelsen yrsel, vimmelkantighet eller omtöcknat tillstånd; används om någon som känner sig desorienterad, groggy eller berusad.
Yr i betydelsen mycket livlig, sprudlande och energisk; används om personer, rörelser eller stämningar som är ystra, vilda eller ostyriga.
Livlig och yster
Synonymer för en glad, energisk och ibland lite vild eller ostyrig livlighet, ofta om beteende, barn, djur eller stämning.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för yr.
yr substantiv
Ett livligt, ystert och något okontrollerat barn eller en person; en sådan som far omkring eller uppträder rastlöst och sprittande.
yrväder
Används om en person, oftast ett barn, som är ovanligt livlig, rörlig och ibland lite stojig eller oresonlig i sin fartfylldhet.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för yr.
Yr i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ex: Yr och dam, stoftmoln. hvirflar af dam.
-
Förvirrad i hufvudet. Vara, blifva yr i hufvudet. Jag blef helt yr af det myckna bullret. Göra någon y i hufvudet.
Ex: Yr af sömn. (Pop. o. fam.) Yr i mössan, yr i hufvudet. Yr af glädje, utom sig af g.
-
Yster, stojande, rasig, ytterst liflig, ostyrig.
Ex: Yr häst. Yra barn. En yr pojke. Yr glädje.
Historik & ursprung för Yr
-
Adjektiv
yr, L. Petri Kr, och 1550 i betydelse 'ursinnig, galen' = norska yr, vild (om häst), brunstig, besläktade med sydty. dialekt ûr, vild, vred. Är enl. Torp Etym. Ordb. södra 878 snarast att sammanställa med norska yra, myllra, vimla, strömma genom kroppen (om plötsliga förnimmelser). Bör dock hellre fattas som en avljudsform, urgermanska *ūr-, till svenska dialekt, fornsvenska ör, vild, yr = fornisländska ǿrr, danska ør, ävensom fornisländska órar med pl., sinnesförvirring, svenska dialekt ortas (med t-avledning), vara vild och uppsluppen, av urgermanska *wōr-, vartill även fornhögtyska wuorag, berusad, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wérig, trött (engelska weary) och så vidare; av Persson Indog. Wortf. södra 548 f. tilltalande sammanställt med grekiska (h)ōrakiãn, vara eller bliva yr eller vanmäktig (Aristoph.), bildat som en del sjukdomsverb (odontiãn och så vidare) till en adjektiv-stam (h)ōrāk-, yr, vanmäktig (bildat som gaúrax, stolt, och så vidare), av indoeuropeiska *u̯ōr-, vartill, med Fick4, möjl. även grekiska ṓros, áōios, sömn. — Härtill substantiv yra, yrsel (och äldre svenska yrsla, till exempel Spegel), jämför svenska dialekt öra, örsel, fornsvenska örsl, fornisländska ǿrsl(a); ävensom verbet yra (ipf. -ade), jämför svenska dialekt öra, norska øra intrans., fornisländska ǿra, göra yr, ǿrask, bli yr. Jfr för övrigt under yster och yrvaken.
Källa: Hellquists (1922)