Synonymer till värk

2. värk, smärta och den/det, fornsvenska værker = fornisländska verkr (genit. verkjar), danska verk, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wærc (engelska dialekt wark), av urgermanska *warki-. Då angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) weorc även betyder 'smärta, värk', vidare fornisländska virkja, värka, förorsaka smärta, uppvisar samma avljudsstadium som verk (jämför även nedan under värka) och slutligen betydelse-utvecklingen 'arbeta' > 'lida' också uppträder i verbet vinna (jämför nedan), finns knappast något skäl att betvivla riktigheten av den gamla sammanställningen med verk (i så fall avljud) och föra ordet tillsamman med latin vergo, böjer sig, egentligen: vrider; om den dock rätt svaga möjligheten av ett indirekt samband med denna rot se under verk. — En sekundär betydelse 'var i sår' uppträder i svenska dialekt värk = norska verk; dock enl. somliga påverkat av ordgruppen var 6. — Plur. barnvärkar finns redan i fornsvenska — Härav verbet värka, fornsvenska værkia = fornisländska verkja, danska verke, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wærcan, av urgermanska *warkian. Isl. virkja det samma av *werkian. Sv. dialekt värka med allmänt stark böjning (vArk, vurkit) innehåller, om böjningen är ursprunglig, samma rotstadium som fornisländska virkja och verk. — Med avs. på betydelse-utvecklingen jämför gotiska winnô, lidande, medelhögtyska winne, smärta, till vinna, i betydelse 'arbeta, anstränga sig och den/det', ävensom till exempel franska travailler, arbeta, men även bland av: plåga (här dock den ursprungliga betydelse), latin fame, malis (och så vidare) laborāre, egentligen: arbeta (se laborera), grekiska pónos, möda, lidande, smärta; jämför dessutom till exempel angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) acan, smärta, göra ont, som möjl. är = svenska åka, urspr.: driva och den/det; och angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) súsl, pina, som kanske är besläktade med syssla.

1. värk, arbete och den/det, se verk.

Se även: verk

verk, värk n., fornsvenska værk, verk, gärning, arbete, även konkret: byggnad, inrättning = fornisländska verk, danska værk, fornsaxiska werk, fornhögtyska wer(a)h, were (nyhögtyska werk), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) weorc, även: möda, smärta (engelska work), av urgermanska *werka- = indoeuropeiska *u̯ergo- i grekiska érgon, dialekt även vérgon, verk, arbete (jämför energi), i avljudsförh. till armen. gore, arbete; besläktade med avestiska (fornöstpersiska) vərəzyeⁱti, verkar, forniriska fairged, gjorde, och så vidare, ävensom enl. somliga med latin-kelt. personnamnet Vergilius; se för övrigt orka, virka, värk 2, yrka, yrke ävensom lånorden Schubert, organ, orgel och orgie. Enl. Meringer IF 17: 153 f. skulle roten u̯erg urspr. ha använts om vävning, stickning och den/det, jämför bland av nyhögtyska werg (av fornhögtyska werih, werc), blånor, och är möjl. identisk med den (med velart g) i latin vergo, böjer sig; egentligen: vrida och den/det, jämför Walde under vergo och Karsten Germ.-finn. Lehnw.-stud. södra 176 f; dock osäkert, varom Marstrander IF 22: 333. — Om förh. till finska verka, fint ylletyg, se K. B. Wiklund IF 38: 69 (med litter.) och senare Karsten Fragen aus dem Gebiete der urgermanska-finn. Berühr. södra 13. — I en mängd sammans. från nyhögtyska med grundbetyd. av material till bearbetning till exempel grå-, pälsverk, tågverk (jämte det inhemska tågvirke), jämför (vard.) rökverk, materialier till rökning; eller resultatet av en verksamhet (numera ofta med förbleknad betydelse) till exempel fack-, flat-, galler-, urverk, jämför äldre nysvenska ruteverk, infattning i rutor (å handarbete), med fullständig förlust av grundbetyd. i lövverk; eller inrättning för olika slags arbete till exempel berg-, gas-, salt-, sågverk, stundom väl inhemskt såsom i vattenverk, fornsvenska vatnværk. I svenskan dock ofta -bruk, där nyhögtyska har -werk, till exempel glas-, järn-, tegelbruk (motsvarande danska -værk); jämför även murbruk, men nyhögtyska mauerwerk. — Gå till verket, sätta i verket, vara i verket och så vidare, vanl. med motsvar. i danska, efter nyhögtyska zu werke gehen, ins werk setzen, im werke sein; jämför äldre nysvenska gå till verka, till exempel Gustaf I:s reg., O. v. Dalin. — Sätta kronan på verket, motsvarande i danska, jämför nyhögtyska es setzt allem die krone auf. — Verket prisar mästaren, efter Jesu Syr. 9: 24. — Verkmästare, i modern betydelse från nyhögtyska werkmeister; under 15- och 1600-till bland av 'hantverkare, arbetare' ävensom under 1600-till om vid fortifikationen anställda 'konduktörer' (också vallmästare med med); fornsvenska værkmæstare, skråföreståndare, från medellågtyska werkmêster. — Verkstad, yngre fornsvenska værkstadher = äldre danska verksted, efter medellågtyska werkstede. — Verktyg, se tyg. — Jfr följ.

Se även: verka 1