Synonymer till tunga

substantiv [²tụŋ:a]

Utforska synonymer och betydelser för tunga

Betydelse:

ett rörligt organ (1) i munhålan som gör att vi kan tala och känna smak

— "hon råkade bita sig i tungan"

— "barnen räckte ut tungan åt varandra"

Betydelse:

en typ av plattfisk

tunga

1

Den rörliga muskelorganet i munnen som används för smak, tal, sväljning och att forma ljud.

smakorgan talorgan

smak- och talorgan

Används om den fysiska tungan som sitter i munnen och fungerar som smakorgan och medverkar i artikulation.

målföre tungomål språk

språk, idiom

Används bildligt om språk eller tungomål, särskilt i uttryck där språket ses som ett sätt att tala eller uttrycka sig.

2

En smal, utdragen eller flikliknande del av något, till exempel en plös, flik, klaff eller en landform som skjuter ut.

plös flik klaff

flik eller klaff

Används om en smal, utdragen del som fungerar som plös, flik eller klaff i föremål och konstruktioner.

udde landtunga

smal landutskott

Används om en långsmal landmassa som skjuter ut i vatten eller mellan andra områden.

3

Ett fisknamn: en plattfisk, särskilt sjötunga eller annan flundraartad fisk.

flundra flundrefisk plattfisk sjötunga

plattfisk

Avser fisken som artgrupp eller en närstående benämning inom plattfiskar, särskilt sjötunga.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för tunga.

tunga (åld.)

Äldre eller ålderdomlig användning av tunga i betydelsen något som tynger eller belastar, särskilt en börda, möda, besvär eller en pålaga/skatt.

börda möda besvär

börda, möda, besvär

Avser det som upplevs som tyngande, ansträngande eller besvärligt, både konkret och bildligt.

pålaga

pålaga, skatt

Avser en avgift, skatt eller annan ekonomisk belastning som läggs på någon; särskilt i äldre språkbruk.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för tunga.

auto_stories

Tunga i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Börda, besvär.

    Ex: Det är honom till myckern tunga Bära dagens tunga och hetta, arbetets möda.

  • Den köttiga, rörliga kroppsdel i munnen, som är smakens verktyg, derjemte nödvändigt för talet, äfvensom för tuggningen och sväljningen, sammansatt af åtskilliga muskler och beklädd med en hinna,s amt ägande en mängd kärl, nerver och slemkörtlar hvilka hålla den fuktig och hal. En slemmig, friskt tunga Leka med tungan i munnen. (figurligt) Styra sin tunga, tala försigitt, ej säga allt hvad som faller en in. Hafva en qvick, rörlig, löpande tunga, god talegåfva. jag hade ordet på tungan, jag var nära att påminna mig ordet. Det ligger mig på tungan, det föresväfvar dunket mitt minne. Hafva två tungaor i en mun, vaa falsk, dubel i sitt tal. Hålla tungan rätt i munnen, vara försigtit i sitt al. Han säger allt hvad som kommer honom på tungan, hvad som faller honom in. Ha hjertat på tungan, säga sitt hjertas mening öpet och oförstäldt. Elak, giftigt tunga, baktalare, smädare.

  • Tryckande pålaga.

    Ex: Lägga tunga ell. skatt och tunga på allmogen. Lägga tunga på sina undersåter.

  • Säges även

    Ex: om motsvarande kroppsdel hos djur, isynn. af slagtade djur, beredd till mat. - Rökt tunga

  • I Johannieorden

    Nation.

  • Syn: Kittlare

  • Hvad som till figuren liknar en menniskotunga.

    Ex: Tungagor på en flagg, på en jacka. Tungorna i ett brädspel, de spetsiga figuer i bottnen deaf, som utvisa platserna för brickorna,. Tungan på en våg, den lilla spetsiga jernpjes, som visar när vågen är i jemnvigt. tunga på en flöjt, m. fl., se Klaff, bem. 4. Tunga i en orgpipa, messingsblad i munstycket på trumpetpipor.

  • boktr.

    Bräde, som inskjutes i falsrännorna på ett skepp.

  • En art Flundra, med sned pum, Pleuronectes Solea.

history_edu

Historik & ursprung för Tunga

  • Substantiv

    1. tunga = fornsvenska, fornisländska, fornsaxiska = danska tunge, gotiska tuggô, fornsaxiska tunga, fornhögtyska zunga (nyhögtyska zunge), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) tunge (engelska tongue), av urgermanska *tungōn f., liksom nästan alla kroppsdelsbeteckningar av indoeur. ursprung, motsvarande indoeuropeiska *dn̥ghu̯ā i flat. dingua (varav latin lingua genom anslutning till lingere, slicka, jämför de nedan anförda fallen; annorlunda, men säkert felaktigt Schrijnen KZ 46: 378: l- av dl-); jämför fornslaviska językŭ (av indoeuropeiska *n̥g̑hū-ko-; alltså utan d-), litauiska lëzùvis (för *įzùvis, av *n̥g̑h-; med bortfallet d och senare anslutning till lëziù, slickar), iriska ligur och armen. lezu (med motsvarande ombildning eller kanske självständigt uppkomna), ävensom de mycket oklara sanskrit jihvā, juhū, avestiska (fornöstpersiska) hizvā, hizū. Alltså tidigt utsatt för ombildningar av samma slag som flera andra indoeur. kroppsdelsnamn såsom orden för 'huvud', 'mjälte', 'öga'. — Med avs. på n-stamsbildningen i kroppsdelsnamn jämför till exempel bringa, haka, lunga ävensom de under tumme uppräknade orden. — I fornsvenska och fornisländska även utvecklat till betydelse 'språk', jämför latin lingua det samma (> franska langue och så vidare, med avledning language, av *linguāticum). — Med avs. på betydelse 'landtunga' (möjl. redan i fornsvenska) jämför nyhögtyska landzunge och latin lingua (franska langue) ävensom det obesl. grekiska glō̃ssa i samma betydelse Jfr likn. överförda användning av kroppsdelsbeteckningar under hals, huvud, kap, Kinna, Kvarken, mynning, näs, rygg, ås 2. — Som fisknamn se tunga 2. — I växtnamn, till exempel hundtunga, Cynoglossum, och oxtunga, Anchusa, efter bladens form. Latiniseringen Cynoglossum (egentligen grekiska) betyder ävenledes 'hundtunga'. — Grekiskan har för 'tunga' en speciell beteckning, det nyssnämnda glō̃ssa (= glosa, se den/det och). — Att den indoeur. beteckningen för 'tunga'är fem. (liksom för 'fot' mask.), medan benämningarna på till exempel 'hjärta', 'lever' (latin jecur och så vidare), 'ben(kota)' (latin os och så vidare) ha neutralt kön, beror säkerl. med Meillet därpå, att den förra var ett 'aktivt' organ och därför personifierades, medan 'hjärta' och så vidare räknades till de passiva. — Tungomålstalande, i anslutning till Nya testam., Ap.-g. 2: 3, 4 och 1 Kor. 14: 2 f. — Tungspene, i äldre svenska även -spän(e), -spänn(e) (kvar i dialekt), fornsvenska tungospini (spyne), jämte äldre svenska tungspån, till avljudsformen medellågtyska spōne av äldre spone; se för övrigt spene. Den allmänna nord. beteckningen var annars fornsvenska drypil, svenska dialekt dröpel, norska drypel, danska drøbel, drøvel, dimin. till fornsvenska dropi, droppe, liksom latin ūvula det samma till ūva, druva, eller nyhögtyska zäpfchen till zapf(en), tapp; jämför likbetyd. grekiska bálanos, egentligen: ollon.

  • Substantiv

    2. tunga, fiskn., solea = norska tunga, holl. tong, nyhögtyska zunge, efter formen; jämför likbetyd. spanska lenguado, till lengua, tunga. Ofta i sammans. sjötunga.

  • Substantiv

    3. tunga, börda, se under tung.

    Se även: tung

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Tunga

NEO Uttryckslexikon

  • bita sig i tungan

    hejda sig i sitt tal

  • bära dagens tunga

    uthärda dagens möda — el. besvär

  • det smakar som att sticka tungan ut genom fönstret

    det har fadd smak — el. ingen smak alls

  • ha (ett ord) på tungan

    vara nära att säga eller komma på (ett ord)

  • hålla tand för tunga

    vara försiktig i sitt tal

  • hålla tungan rätt i mun

    vara uppmärksam och försiktig — vid utförande av ngt

  • tala med dubbel/kluven tunga

    vara falsk i sitt tal

  • tala med tungor

    ägna sig åt tungomålstalande

  • tungan på vågen

    ngt (till synes obetydligt) som fäller avgörandet

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för tunga

Korsordslösningar för tunga