Utforska synonymer och betydelser för fång
Betydelse:
— "ett fång rosor"
fång
En mängd som får plats i eller bärs i famnen; en armfull eller ett knippe av något som hålls ihop och bärs samtidigt.
I juridiskt språk: ett förvärv eller en vinst, särskilt något som tillfaller någon som resultat av ett rättsligt förhållande eller en rättshandling.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för fång.
fång (veter.)
Veterinär benämning på fång hos häst, det vill säga en smärtsam inflammation i hovens inre strukturer som kan ge hälta och stel gång.
hovinflammation hos häst
Används i veterinär och hästrelaterad kontext för sjukdomen fång, särskilt när man syftar på den inflammatoriska hovåkomman hos häst.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för fång.
Fång i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Hvad som fångas, förvärfvas, fås. Ett godt feminin Göra ett godt feminin, förvärfva, vinna någonting fördelaktigt. (Föräldr.) Till fångs, att få, till exempel: Der är intet till feminin; det står ej mer till feminin - Ingår i sammansättningarna Skogs-, Ved-, Gärdselfång.
Syn: Kap, Vinst, Fångst
-
lagt.
Förvärfvningssätt.
Ex: Laga fång, på lagligt sätt förvärfvad egendom.
-
Så mycket som kan tagas om med armarna.
Ex: Ett fång hö.
-
Sjukdom nos hästar eller mulåsnro, bestående deruti, att de helt hastigt förlora all styrka i sina ben, antingen till följe af öfverdrifvet arbete, eller derföre att de druckit för hastigt, när de varit varma.
Historik & ursprung för Fång
-
Substantiv
fång, fornsvenska fang n. = fornisländska och så vidare; fornhögtyska fang med; vbalsbst. till verbet fånga, fornsvenska, fornisländska fanga, från medellågtyska vangen = nyhögtyska fangen, vartill fånge, fornsvenska, danska fange = fornisländska fangi; till urgermanska fang-, grammatisk växelform till fanh- i verbet få. — Fångesman, ombildat av fornsvenska fangaman (: genit. pluralis av fang). — Fångst = danska fangst, från lågtyska vangst, vbalsbst. till vangen. — Fängare i fågelfängare, äldre nysvenska foghlafängiare, lån, jämför nyhögtyska vogelfänger. — Fänge i fiskafänge = fornsvenska; avledning på -ia till fang.
Källa: Hellquists (1922)