Utforska synonymer och betydelser för tälja
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
tälja
Att forma eller bearbeta trä, bark eller liknande material genom att skära bort bitar med kniv eller annat vasst redskap, ofta för att skapa en enkel form eller ett mönster.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tälja.
tälja (åld.)
Ålderdomlig betydelse av tälja i betydelsen att räkna eller uppräkna något, ofta i en följd eller ordning. Används i äldre och mer högtidlig stil.
Ålderdomlig betydelse av tälja i betydelsen att berätta eller meddela något, särskilt i äldre, högtidligt eller skriftligt språk.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tälja.
Tälja i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ex: Tälja en pinne, en selsticka, en karfstock. tälja på något. Tälja i, skära i. tälja áf, se Aftälja. tälja sö´nder, tälja något, så att det går sönder.
Syn: Kåta, Kreta
-
Har för denna och följ. bemärkelser äfv. i ipf. Talde: sup. Talt; part. pres. Tald.
Räkna. Ho kan tälja stjernorna på himmelen?
-
Syn: Förtälja
Historik & ursprung för Tälja
-
Verb
2. tälja, räkna, nu blott högtidl., till exempel 'hon täljde dagar, täljde nätter', 'tälja stjärnornas tal', jämför däremot Kellgren Byxorne: 'Tälj dessa hål', arkaist. stundom ipf. talde; med betydelse 'berätta' kvar i sammans. förtälja, fornsvenska tælia (ipf. talde), räkna, uppräkna, förtälja, tala = fornisländska telja det samma, danska tælle, räkna (zählen), medellågtyska tellen, räkna (rechnen och zählen), fornhögtyska zellen det samma (nyhögtyska zählen jämte erzählen, berätta), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) tellan, räkna (zählen och rechnen), mena, berätta, säga (engelska tell), av urgermanska *taljan-, jämför tal 1, 2, tala; av osäkert urspr. Bl. av de sannol. besläktade gotiska talzjan, undervisa, förmana, untals, oläraktig, olydig, göra det högst osannolikt, att, såsom förmodas av Brøndal Substrater og laan södra 151 f., urgermanska *taljan utgår från vulgärlatin *taliare = franska tailler i betydelse 'göra en inskärning' på det trästycke (äldre svenska karvstock, se karva), som i forna tider brukades vid räkenskapers förande. Men även om de gotiska orden ej äro besläktade, göra de över hela området spridda urgermanska *tala-, *talō-, *talōn och *taljan avgjort intryck av att tillhöra en inhemsk ordgrupp. Grundbetyd. hos denna kunde dock i alla händelser vara 'göra en inskärning, räkna', om verkligen, med Rosenhagen ZfdA 57: 189 f., släktskap eger rum med tälja 1; jämför särsk. betydelse-utvecklingen hos latin putāre, skära > räkna > anse (Kretschmer Glotta 10: 161 f.). — Täljare, matem., Luth 1584 = danska tæller, efter nyhögtyska zähler 1514; jämför engelska teller, numerator.
-
Verb
1. tälja, skära, fornsvenska tælghia = fornisländska telgja, danska tælle, av urnord. *talᵹian, jämför fornisländska talga, skärande och den/det; i avljudsförh. till fornisländska tjalga, kvist = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) telga, fornhögtyska zelga, egentligen: det avskurna; till en indoeuropeiska rot delegh i forniriska dluigim, klyver; väl med Walde utvidgning av indoeuropeiska del i till exempel lat dolāre, tillhugga, medellågtyska tol(l)e, kvist (varifrån möjl. svenska dialekt tolle, tapp, pinne och den/det). Jfr följ., Tolken och under tjällra. — Isl. tjalga och så vidare föres på grund av fornhögtyska zuelga av Solmsen PBB 27: 361 f. samman med de indoeuropeiska orden för 'två'; men zuelga beror säkerl. på inflytande från zweig; jämför Walde södra 239 (med litter.).
Se även: tälja 2
Källa: Hellquists (1922)