Synonymer till skära

3. skära i växtn., särsk. och säkerl. äldst om Serratula tinctoria, Francke-nius 1638: skiåla, 1659: engieskiäla, Bro-melius: engieskiära, Linné: ängskiära, enl. Linné 1745 i Östergötland själa, på Öl. själegräs; av skärda Retzius med fi., varav i vissa dialekt tjockt /, i andra (såsom smal.) r: från den Linnéska uttalsformen skär- härrör den numera vanliga skrivningen med r; motsvarande äldre danska engeskicer 1648 och så vidare; jämför norska skörda (sköra), vittistel (enl. Torp av *skaröa); snarast ombildning av ett (väl lågtyskt) växtn. = nyhögtyska schart(e), schartenkraut, till mhty,,, nyhögtyska scharte, inskärning, lucka och den/det, i medelhögtyska även: skärva, jämför medellågtyska sch art n. det samma, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sceard (engelska shard, sherd), fornisländska skard, skåra, norska, äldre danska skard (danska skaar), fornsvenska skardh (skardher med, skärva, från medellågtyska), till fornisländska adjektiv skaror, förminskad, fornsaxiska skard, full av skåror, fornhögtyska scart och så vidare; dentalavledn. med avljud till skära 1. Växtnamnet syftar på de skarpt vassågade bladen; jämför släktn. Serratula till latin serra, såg, ävensom äldre nysvenska sågeört Franckenius 1659, och till betydelse-utvecklingen s ägg. - Otänkbar vore dock ej den rent formellt mera tilltalande tolkningen, att ordet har inhemska anor, fornsvenska *ska?rpa, och avletts av samma stam skarp-, skåra, med till-hörighetssuffixet -iön, såsom till exempel dyna, eka, gryta, h ätt a; alltså: den med skåror försedda. - Däremot kan av formella skäl växtnamnet ej, med E. Fries och Rietz, sammanhänga med skära, rena och den/det, och adjektiv skär l och syfta på växtens färgegenskaper; jämför Franckenius 1638: brunn lättegräs, till fornsvenska lita, färga (se -lett).

2. skära, substantiv, ett skörderedskap, fornsvenska skcera = norska sk j er a, till verbet skära. Om avljudsformen indoeuropeiska sker se s kärslip ar efter

īē1. skära, verb, fornsvenska skæra (ipf. skar), skära i olika betydelse, även om hår, säd samt i uttr. motsvarande nysvenska skära tänder = fornisländska skera, danska skære, f sax., fornhögtyska skerån (nyhögtyska scheren, klippa med med), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) scieran (engelska shear, meja, klippa med med); allm. urgermanska st. verb (dock ej i gotiska) till urindoeuropeiska roten (s)ker i grekiska keirö (av *keriö), litauiska skiriu, skirti samt i sanskrit kr-nä-li, sårar, dräper, iriska scaraim, skiljer, och så vidare — I nyhögtyska numera i stället schneiden (se snida); i engelska cut (se kåta 2) med med — Skära bredaremmarurannans hud eller rygg, se rem. — Skära till (ofta med tillagt: i växten), överdriva, 'skarva', Kolmodin 1750: 'Mån jag ei skurit har i wäxten med förslagen?'; jämför äldre nyhögtyska mit dem grossen messer auf-schneiden, nyhögtyska au f schneiden (varefter danska skære op\\ med bilden i nyhögtyska hämtad från måltid eller gästabud; i svenska möjl. (åtm. delvis) från uttr. skära till kläder, nämligen så att de räcka till för de växande barnen. — Skära sig, om mjölk = fornisländska skerast, norska skjera seg; i avljudsförh. till sv, dialekt skyr, skör med, sur mjölk, den tjocka mjölken under filet = fornisländska skyr n., tjock sur mjölk, norska, äldre danska skyr n. det samma, av urgermanska *skurja-. — Jfr skar, skara, Skara, skare 1, 2, skarn, skorsten, skåra, skär 3, 4, skära 2, 3, skärm, skär slipar e, sköl, skör, skörd ävensom kork.